Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Anna Ihlis
Long Before My Hair Got Black, 2012
Skivbolag: Peace & Love Artists
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2012-02-01
Hemsida: www.annaihlis.com

”Ändå har man intrycket kvar av att hon har betydligt mer att ge.”

Så avslutade kollega Eva Linde sin målande recension av Anna Ihlis debutalbum ”I Stay Awake… Good Morning” (som ni läser i sin helhet här). Nu är jag inte helt bekant med detta debutalster, men visst kan man snabbt slå fast att sångerskan har mycket att ge på uppföljaren ”Long Before My Hair Got Black”.

Musiken är som en spegel av texten för Anna Ihlis och i och med det spektrat skulle en fullängdsskiva kunna framstå som ganska splittrad. Hon följer sina instinkter och kastar sig hänsynslöst från det avskalade till det riktigt dramatiska. Från viskande pop till vad som tangerar storbandsstomp och lite smygande jazztakter. Men splittrat blir det aldrig. Istället hålls allt samman av Annas fängslande röst (lite som det skulle ha låtit om Veronica Maggio kunde låta som något annat än en sval bitch).

Arrangemangen är väl genomarbetade och snygga och låtmaterialet förvånansvärt vasst för att komma från en artist som uppenbarligen sätter texten i fokus. Även om det blir en del tvära kast från lugnt och sorgset till kaxigt studsande saknas inte den röda tråden. Jag diggar framförallt de uppnosiga stunderna och petar säkerligen in ett och annat Anna Ihlis-spår i en playlist framåt våren när solen lockar till att dra upp volymen på okynneshög nivå.

För ja, den här sångerskan har väldigt mycket att ge.