Joyzine

[stäng]

Krönika

Tänk först - Tala sedan

Jag läste en artikel i Bang Fanzine där skribenten klagade på att folk klagar på punk. Jag tyckte att det var en lite trångsynt artikel och tänkte ge min egen bild av problemet.

Skribenten menade att det var dumt av folk som inte lyssnar på punk att säga att all sådan musik är skit och att allt låter likadant. Så långt hade personen ifråga fullkomligt rätt, man ska inte klaga på saker man inte är särskilt insatt i. Några meningar senare ger sig personen med pennan på att gå precis lika mycket över gränsen som de personer han kritiserar. Han kastar några nävar skit på rapmusiken. Hans mening är att det är hur lätt som helst att vara rappare, man står bara och pratar i en mick om sitt liv eller en vanlig dag skriver han. Här kommer en enorm dubbelmoral in i bilden och den tänker jag belysa.

För det första handlar rapparnas texter inte alls bara om deras liv och andra triviala saker. Faktum är att rapparna precis som punkarna har en stor dos samhällskritik i sina texter. De vill också förändra och vara rebelliska även om de inte alltid ligger på samma plan som punkarna.

Det kan tyckas att det inte verkar så svårt att prata i en mick men det är det. Man måste ha full koll på rytmiken och dessutom ha snabba käftar om man ska kunna bli en bra rappare. Jag vill istället ställa frågan, hur svårt är det att vara punksångare? Finns det någon som klankar på en punksångare som sjunger falskt? Nej just det, för det finns nästan ingen punkare över huvud taget som kan pricka tonerna på ett bra sätt. Dessutom är det inte särskilt svårt att spela när man bara använder tre ackord och samma trumkomp om och om igen.

De som anklagar punken för att vara usel använder ofta motiveringen att all musik låter likadant. Det är en ohållbar motivering eftersom det finns så väldigt många olika stilar inom punken påpekar skribenten. Det är alldeles korrekt att säga så, men att sedan påstå att det är rap som låter precis likadant någon rad längre ner gör bara resonemanget patetiskt. Skribenten menar att man inte ska säga något om man inte är insatt men det är precis vad han gör angående rappen. Jag skulle vilja påstå att det finns minst lika många olika sorters rap som det gör punk och följaktligen låter allt inte alls likadant om man går lite på djupet.

Nu låter det säkert som att jag älskar rap och hip-hop samt hatar punken, mer fel än så kan det dock inte bli. Ska sanningen fram lyssnar jag på betydligt mer punk än hip-hop och tycker att det är en alldeles förträfflig musikstil. Att det slinker ner en rapskiva vart annat år ungefär kan jag inte neka till men det är ingen stil jag ägnar särskilt mycket tid åt. Meningen med de här raderna har helt enkelt varit att bevisa hur lätt det är att få för sig att man förstår något väldigt bra utan att egentligen ha någon grund för det. Om man uttalar sig utan att vara särskilt insatt sätter man sig bara på pottkanten (vem vet jag kanske har gjort det själv nu) och får tåla kritik. Alla har självklart rätt till en åsikt men det är inte nödvändigt att ventilera den vitt och brett utan att ha något att stödja sig mot.