Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

The Pains of Being Pure at Heart
Come Saturday (CDs), 2008
Skivbolag: Fortuna Pop
Av: Alexander Hellgren
Publicerad: 2008-10-24
Hemsida: www.thepainsofbeingpureatheart.com

New York-baserade The Pains of Being Pure at Heart skulle säkert, utan större problem, ha kunnat viftas undan som ett sockersött och rätt intetsägande indiepopband. De är enligt genrens alla regler snygga och korrekt klädda. De har snedlugg och ser ut som om de i stort sett lever på kaffe och cigaretter. Så långt är allt som sig bör. Men nu handlar ju popmusik inte alls om utseende. Eller, i alla fall inte främst om utseende.

Musiken på enspåriga ”Come Saturday” är inte direkt nyskapande. Distade gitarrer, frenetiskt trumspel, en finstämd ynglings röst, en lika vacker kvinnlig körsång och en text om saknad och längtan. Vi har hört det förut. Men i kontrast till det, är just denna tappning så otroligt bra. Låten går rakt till mitt hjärta och ett flöde av minnen far genom huvudet. Jag känner lidelse i musiken, jag upplever ungdomlig revolt med den och jag inte minst dansar till den. Alla tre viktiga beståndsdelar av det jag upplever som popens kärna. Det är Field Mice, Jesus & Mary Chain och Ramones i en underbar harmoni. Den enda nackdelen är en känsla av att jag trots allt har hört det förut. Att jag liksom inte kan sätta fingret på vad som gör The Pains of Being Pure at Heart speciella. Så varför klaga? Nej, det gör jag verkligen inte. Jag vill ha mer.