Joyzine

[stäng]

Intervju

Seventribe

Tio års slit i underground-scenen verkar äntligen bära frukt för hardcore-gruppen Seventribe. En tävlingsvinst har nu ärat dem platser på flera stora festivaler i sommar, men bandet är enligt dem själva ingen sommarfluga med bondtur.
– Vi har spelat i underground-scenen i tio jävla år, våga kalla oss för sell-outs. Joyzine träffade dem backstage på Sweden Rock Festival för en pratstund om då och nu.

Sex av medlemmarna i Västerås-truppen har valt att slå sig ner för intervju. De övriga två springer fram och tillbaka till baren på backstageområdet. Slagverkaren Mike Thaisons blick söker sig också mot baren och han undrar otåligt flera gånger när deras sprit ska komma. Trots fördröjningen av drickat är det ett väldigt glatt och lättsamt gäng som fortfarande har energi kvar efter dagens Sweden Rock Festival-gig. De rosa brat-skjortorna har klistrat fast sig på killarnas svettiga bröstkorgar.
Om de redan har fått några drinkar innanför västen eller om medlemmarna är naturligt spralliga och pratglada (förmodligen en kombination) kan jag bara gissa mig till.
Bandet var väldigt nöjda med giget (så även Joyzines utsände, läs recension här). Det var inget fel att vara första band ut på kalaset. Flera gånger under intervjun ger medlemmarna svar på varandras påståenden och filosoferar brett.
– Om man vänder på det, så var ju vi huvudakten, säger sångaren Juan Fatale. Man tar ju det bästa först. När man var liten och fick mat, så ville man ju ta efterrätten först, eller hur? ”Ge mig det godaste först, mamma” och mamma svarade ”nej, ät ärtorna, så får du pannkakan”. Och så är det med oss. Resten är bonus!
– Det är alltid på förfesten som allting händer, menar Mike Thaison. Och på efterfesten i husvagen, så ”cashar” man in!

Seventribe Norsk matematik och hårdhänt kärlek
Min gissning att det var totalt tio personer på scenen under spelningen får en bekräftelse med tilläget ”give or take”.
– Det beror på vilka som ramlar av, säger den solglasögonprydda gitarristen Handsome som sitter trängd i mitten med trummisen Lil’ MIke kikande bakom axeln och Juan Fatale som håller honom om vänster arm.
– Hade det inte varit så hög security, så hade det säkert varit hundra pers uppe, svarar Juan.
– Var inte vi fyrtio tusen miljarder, frågar andresångaren Johnny Vitale med ett finurligt leende.
– Ja, om man räknar på norska.
Någon som jag undrade ifall han verkligen var en del av orkestern, var en smärt byggd figur med ett hästhuvud som förklädnad. Figuren är känd som ”Ridpojken” och har enligt medlemmarna varit med sedan starten.
– Vi höll honom undangömd i en källare ett tag, men nu får han vara med på scen, säger Handsome. Han har blivit dresserad att klara sina uppgifter nu.
– Han håller reda på sladdarna och så får han torrfoder, berättar Juan.
– Alltså, ingen visste att hästar är sådana tekniska genier!
– Bara man behandlar en häst med respekt och kärlek och samtidigt är lite ”rough”…
– Då kan han dessutom kabla upp 3G, dra nätverkskablar och gitarrkablar…

Som Fenix, fågeln alltså
Seventribe bildades i slutet av 90-talet ur ”besvikelsen och ilskan av de krossade drömmarna” när två Västerås-band splittrades.
– …ur askan reste vi oss, som fågel Fenix och det blev Seventribe, berättar Handsome.
– Inte som ”Phoenix Foundation” i ”MacGyver”, utan fågel Fenix, poängterar Mike Thaison och lyckas på ett smidigt viss lägga in en 80-talsreferens mitt under pågående intervju.
Medlemmarna hade fattat så pass mycket tycke för att spela med varandra att det var svårt att sparka folk så istället för den vanliga formationen gitarr-bas-trummor-sång bildades Seventribe med åtta medlemmar. Men namnet då?
– Det finns sju dödssynder och en stam åt alla människor. Och alla människor kan begå dödssynder, resonerar Handsome.
– …och vi ser oss som en åttahövdad hydra och det är Seventribe, fastslår Juan Fatale.
Och just att bandet ses mer som en person än flera menar Handsome är anledningen till att det inte uppstår ego-krockar.
– Har du någonsin haft krockar med dig själv? Ja möjligen, men då sitter du förmodligen inspärrad.
– Och lösningen är alltid att runka, säger Mike Thaison.

Inga sell-outs
Sedan starten, så har Seventribe utan större uppbackning av skivbolag eller flitiga skivsläpp så när som på debuten ”Aggro Necesse Est” som kom år 2007, gjort ett hundratal spelningar på festivaler i Sverige och runt om i Norden. Förra året ställde de upp i den nystartade tävlingen ”Released: Live & Unsigned” och gjorde stor succé. De vann hela tävlingen där priset var singelsläpp och spelningar på Sveriges största rockfestivaler under sommaren. Bandet bedyrar att under alla år som de existerat har man kört med samma koncept vad gäller kläd- och musikstil.
– “Same procedure as last year”, säger Mike med en vink åt en känd nyårssketch. Tur gjorde inte att vi vann, fast turen var väl att för en gångs skull så skapades det en tävling som förstår vad det handlar om; entertainment live och låtskrivande.
– Vi har alltid gjort vår grej och kommer aldrig göra något annat, fortsätter Handsome med bestämd ton. Vi har inte spelat någonstans för att man ”ska” spela där. Vi gör samma sak nu som vi gjorde år 2001 och av någon anledning, så råkade vi hamna på ett ställe där det fanns andra människor som hade något att säga till om. Och Live & Unsigned gav oss den chansen.
Mike jämför det med att nekas inträde till tusen krogar, tills man hittar ett ställe med rätt dörrvakt som släpper in en för att ”du och ditt sällskap verkar passa in där”.
Helt okontroversiellt är det dock inte som rockband att ställa upp i musiktävlingar. Fråga bara Sonic Syndicate, som fick höra ett och annat av kreddnissar som tyckte de fick snålskjuts i karriären. Seventribe verkar inte ha fått någon sådan kritik slängd åt sitt håll.
– Vi har spelat i underground-scenen i tio jävla år, våga komma och kalla oss för sell-outs, säger Juan Fatale. Kom igen, det är inte som att vi bildades förra månaden och bara ”åh vilken tur vi har!”.
Även om de inte hade vunnit, så menar Juan att de hade fortsatt att köra på tills nästa chans till större exponering hade dykt upp.
– Det är inte ”om det breakar” utan ”när det breakar”, säger basisten Red Sixx. Och just nu har vi fått rätt strålkastarljus på det, det är det enda som är skillnaden. Som sagt, vi har gjort det här sen tio år. Vi vet om det, de som har sett oss vet om det…det handlar bara om att resten av världen ska veta om det.
– Vi skiter i vad som är inne just nu, tilläger Juan. Om det är emo med snedlugg eller vad det kan vara. Vi kör vårt tåg, oavsett mode och vad som förväntas.
Och efter sommaren, kan vi nog förvänta oss mer av Seventribe. Förhandlingar med skivbolag pågår och ny skiva ska sättas ihop med en turné på det. Det verkar nu som att resten av världen nu är redo för att möta Seventribe.