Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Rammstein
Made In Germany 1995 - 2011, 2011
Skivbolag: Universal
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2011-12-02
Hemsida: Roadrunner Records

När Rammstein släpper en ”best of” står det klart en gång för alla att de egentligen bara skrivit en enda låt genom hela sin karriär. Trots att man här samlar sina finaste stunder från 1995 fram till idag låter i stort sett allt likadant. Tyskarna har ett koncept som de håller fast vid till punkt och pricka. Det är så enkelspårigt som det bara kan bli. Men jag diggar stort ändå.

Den där låten som tyskarna har skrivit är ju nämligen riktigt bra. Skämt åsido, när Rammstein samlar sina finaste stunder är det adrenalinpumpade riff och mässande sång så det slår gnistor om det. Det har hunnit bli en och annan hitlåt genom åren och samlingen här är någorlunda väl sammansatt.

Det enda man kan fråga sig är varför sega nummer som Haifisch och Keine Lust beretts plats medan en tokpopulär dänga som Feuer Frei och programförklaringen Rammstein lämnats utanför. Det är märkligt på riktigt. Att nya singeln Mein Land är ganska meningslös men ändå inkorporerats som sista spår är däremot mer förståeligt. Vem vill inte marknadsföra sin nya singel genom att ha med den på samlingsplattan?

Men annars är ”Made In Germany 1995-2011” en hitparad som rekommenderas till alla med minsta lilla smak för den tyska orkestern. Medan de enskilda plattorna varit ganska ojämna saker allt sedan briljanta ”Mutter” (2001) är det här i stort sett en enda uppvisning i gruppens finaste hits. Links 2 3 4, Du Hast, Du Reichst So Gut, Sonne och Mein Hertz Brennt. Jag kan fortsätta uppräkningen i evighet.

Den där låten som tyskarna har skrivit är som sagt ganska vass.

Medföljer gör dessutom en skiva med remixer av olika låtar. Den kan ni både ha och missta. Bill Clinton-samplingen i Olsen Involtinis version av Amerika är visserligen kul, men annars tycker jag inte det är någon som gör något direkt nytt eller utmanande av Rammstein-materialet. Att lägga det i händerna på i sig statiska grupper som Tiamat, Laibach och Clawfinger känns lite fantasilöst.

Skivan kommer med sex olika omslag, ett för varje bandmedlem för att alla fans ska kunna få som de vill.