Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Tusk
The Resisting Dreamer, 2007
Skivbolag: Tortuga
Av: Carl Potvin Johansson
Publicerad: 2008-02-09
Hemsida: www.myspace.com/tuskgrind

Det är lite avantgarde, lite (black) metal, lite rock, lite grind. En mix av allt det där, och lite till, med ett drönigt källarreplokalssound över sig. Det är Tusk, och den etikett som faktiskt passar bäst på bandet, om jag nu skall sätta någon, är deras egen, ”avant-grind”.

Med ”The Resisting Dreamer” ville de skapa en otäck och oväntad lyssningsupplevelse som matade på med spöklika kraftströmmar, fängslande ekon och svävande space-rock.

Tyvärr låter beskrivningen bättre än vad det är. Eller låter beskrivningen egentligen så bra? Nja, den där otäcka lyssningsupplevelsen är jag helst utan. Gillar inte skräckfilm, och skräckmusik är inte riktigt min bag heller. Men hursomhelst är det varken spöklikt eller otäckt.

Det känns snarare ganska oinspirerat, och ger mig absolut ingenting. Jag känner inte att jag vill ha tillbaka mina 37 minuter som jag ägnat åt att lyssna på plattan, men jag känner mig inte heller berikad på något sätt. Någon speciell upplevelse var det inte tal om. Inte ens någon svävande space-rock. Den sista av de fyra låtarna, The Lewdness and Frenzy of Surrender, var inte så intressant som den lät på pappret. Det var sexton minuter av tråkig feedback. Jag gillar feedback – men det där var bara tråkigt. Entonigt, skrikigt och öronbedövande.

Som Homer J. Simpson skulle ha sagt, boooring!