[stäng]

VNV Nation Of Faith, Power and Glory, 2009 Skivbolag: Anachron Sounds Av: Mikael Mjörnberg Publicerad: 2009-08-06 Hemsida: www.vnvnation.com

---

Min relation till VNV Nation? Bilden av dem som det där bandet som ständigt betraktas som en stor bokning till Arvikafestivalen, men som aldrig lyckats engagera mig särskilt mycket som liveband. Men det som gör att jag aldrig fastnat för VNV Nation på scen är paradoxalt nog precis samma sak som gör ”Of Faith, Power and Glory” till en riktigt angenäm bekantskap.

I grunden handlar det förstås om stereotypt stelbent synthmusik, sådan som Värmlands festivalpärla och dess besökare vurmar så kärleksfullt för. Men VNV Nation är en splittrad orkester, därför framstår liveframträdandena ofta som ojämna, man slits mellan hopp och förtvivlan, briljans och rena sömnpiller. Så är det inte när man umgås med den nya långköraren. Här kompletterar alla de spretiga elementen snarare varandra på ett sätt som skänker plattan dynamik och gör lyssningsupplevelsen större.

Duon tar avstamp i sin formstöpta synth för att sedan djupdyka ner i strikt dansanta bitar som snarare sorteras under fliken techno än synthpop. Det är rått, tufft och uppfordrande, men samtidigt väldigt dansant och med Ronan Harris som låter smått desillusionerad vid mikrofonen (lyssna bara på Sentinel). Men det stannar inte där. VNV Nation-herrarna har som så många andra framgångsrika gäng där ute blivit äldre och med åldern låtit soundet ta lite större utflykter. ”Of Faith, Power and Glory” rymmer några riktigt vackra balladalster som jag i brist på bättre referenspunkter ställer sida vid sida med 2000-talets R.E.M.

Det kan låta märkligt att spalta upp alla dessa referenser och musikaliska utsvävningar sida vid sida på ett album, men det fungerar alldeles utmärkt. ”Of Faith, Power and Glory” är en spännande upplevelse. En skiva som man hela tiden kan återupptäcka och som visar sig från olika sidor beroende på vad man själv är på för humör när man lyssnar. Jag tror fortfarande inte att jag skulle imponeras särskilt mycket om duon bokades till skogen igen, men hemma i stereon är det här mil roligare än den mesta stereotypa synthpop som ges ut idag.

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:

Inga kommentarer