Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Lis Er Stille
Apathobvious, 2008
Skivbolag: Brutal But Sentimental Records
Av: Johannes Ådén
Publicerad: 2008-04-10
Hemsida: www.liserstille.dk

12.15, 13.29, 7.20, 10.25, 10.01. Tider för Östgötapendeln mot Linköping och Norrköping? Nej, men däremot låtlängder och indikatorer på vilka komplexa arrangemang som danska Lis Er Stille visar upp på sin andra fullängdare ”Apathobvious”. De har själva uttryckt att deras filosofi är ”inga kompromisser”; det finns inga universella regler när det gäller musikskapande. Därmed finns det inga gränser, vilket märks. Något som låter som en mycket överförfriskad Evert Taube blandas med ömt violinspel, power metal-gitarrer och annat mysigt.

Lis Er Stille är postrock, oavsett vad de själva säger. Postrockikonerna Mogwai är ett band som kommer att nämnas i samma andetag, eller varför inte nordiska kollegorna Sigur Rós som även de har en förkärlek för det uttrycksfulla: det hårda mot det mjuka, det långsamma mot det snabba. Bräckligt mot hårt, vackert mot fult. Skönheten och odjuret från Danmark. Lis Er Stille faller dock snabbt i jämförelse med båda de nämnda banden. Utan samma atmosfär och de stämningsuppbyggande dragen hos Mogwai och Sigur Rós kommer man inte långt.

Men visst är det stundtals bra, när det inte blir metal-soppa eller ljudgröt av alltihop. Mestadels instrumentalt är det också, vilket i och för sig är förståeligt med de låtlängderna, men problemet med instrumental musik uppenbarar sig tydligt på ”Apathobvious”: ofta blir det FÖR tråkigt, FÖR monotont och FÖR intetsägande. Men det är väl så det är i Danmark: platt och tråkigt. Höhö.