Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Monty
1000 år senare, 2011
Skivbolag: Hybris
Av: Ricky Holmquist
Publicerad: 2011-10-19
Hemsida: entillhimmel.se

Det första som slår mig när jag lyssnar på skivan är att det är otroligt snyggt producerat, där varje trumslag, varje synthstrof har en precis och lika självklar plats.

Det är svårt att placera Monty. Han målar sin egnn karta över hur popmusik ska låta 2011. Det ska han ha en eloge för. Det är inget sneglande mot Linnrosar eller Maggiosar, utan Monty klär sin musik i unika och personliga skapelser.

Låtarna på nya skivan är inte lika direkta som på debutalbumet "2010", men det är absolut inget negativt. Snarare tvärtom så växer låtarna för varje lyssning de går genom. Dina armar är en riktigt tajt danslåt som kommer hetta upp otaliga dansgolv under vintern.

Textmässigt känns det som att Monty till denna skiva grävt ännu djupare in i själen för att klä musiken. Det känns personligt och självutlämnande, men aldrig naket. Mörka texter skrivet med färgglada kritor. Som en neonskylt mot en regnmörk hösthimmel.

Ett av skivans starkaste spår är Mina tempel. Den sköna dova basgången som hela tiden ligger och lurar i bakgrunden kommer få (mina) grannar att dunka i väggarna i frustration över missad vilostund. Ett betyg så gott som något.

De Montyfierade versionerna av Halo (Gloria) och Umbrella (Paraply) är gjorda med så mycket kärlek och respekt att de i slutändan känns som självklara Montylåtar.

Tyvärr känns det att vissa av spåren på skivan inte riktigt kommer igång. Man väntar på en nivå till, ett lyft. Men tyvärr så lyfter det aldrig. Det kanske var tänkt så, vad vet jag?

Sammanfattningsvis kan jag bara gratulera Monty till en riktigt bra och snyggt producerad skiva som verkligen bjuder på ett nytt och fräscht sound.

Popkartan är inte bara omskriven och uppdaterad. Den är nu i händerna på Monty.