Joyzine.se






Recension - Skiva

Montys Loco
Man overboard, 2006
Skivbolag: NONS Records
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2006-03-14
Hemsida: www.montysloco.com

Ett möte hösten 1995, ljuv musik uppstod och två själsfränder fann varandra. Inspirerade av en seriefigur antog duon namnet Montys Loco. 2001 kom första plattan, ”Guess it’s Fine”. Sedan dess har det faktiskt hänt en hel del. Det har blivit ytterligare en platta, ”Keep Talking” och man öppnade bland annat för Anna Ternheim under en av hennes rundturer i Sverige. Nu är det så dags för tredje släppet för damerna Anja Bigrell (sång) och Marie Eklund (gitarr) och förväntningarna verkar ha skruvats upp. I vår åker bandet dessutom med som öppningsakt för The Cardigans och är också bokade för en sväng ihop med Ane Brun.

”Man Overboard” är en avskalad skiva med Anja Bigrells hårda, påtagliga sång i centrum. Vackra slingriga arrangemang väver in lyssnaren i en atmosfär där man pendlar från att känna sig säker till att känna sig ensam och utlämnad. Lyssnar man bara på musiken blir det hela till en ganska trevlig upplevelse men inte så mycket mer. Det är när man lyssnar efter orden i sången som man vaknar till liv. Det handlar om vemod, bitterhet men också en försiktig tro på en avlägsen framtid och en tydlig uppmaning till att tro på sig själv.

Allra mest påtagligt blir detta i Try To Push It, skivans mest gripande men ändå mest intensiva spår. Texten gör verkligen ett avryck. Även Accident ska lyftas fram för det tänkvärda budskapet att vägra låta sig definieras av någon annan. Ett vackert budskap levererat med en högst bitsk och intensivt påtaglig närvaro. Varje ord påminner om en pisksnärt. Också Halo förtjänar att lyftas upp. Texten och titeln är inspirerad av Påvens helgonförklaring av en kvinna som 1962 offrade sitt liv framför att göra en abort. En märklig historia med skivans mest svulstiga arrangemang.

Det finns som sagt ett par låtar som skulle kunna platsa på vilket blandband som helst men som helhet kvarstår det faktum att ”Man Overboard” är en ganska svårtillgänglig skapelse. Det kräver sin tid att kunna komma åt skivans essens och inte ens då är jag säker på att man helt skulle tycka om det man hittar. Fler melodier med känsla och en tydligare länk mellan sång och musik är något jag efterlyser. Musiken berör helt enkelt inte lika mycket som texterna gör. Tilläggas kan, något irrelevant, att trots att ”Man Overboard” inte kommer hamna på någon topplacering har Montys Loco utan tvekan årets absolut coolaste skivomslag. Mjuk blå sammet med en tryckt silverkedja slingrandes runt loggan, även den i silver, nyskapande och iögonfallande om något.

Dela p� Facebook Dela p� Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krönikor
recensioner