Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Clay Allison
Tonight There Will Be No TV, 2007
Skivbolag: Wilddog Music
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2008-02-14
Hemsida: www.clayallison.net

Efter fyra låtar känner jag hur hjärtat rusar, jag svettas och fryser på samma gång. Att jag fryser beror nog på att det är iskallt i rummet, gamla villor har en tendens till att släppa igenom kalla vindpustar, att jag svettas beror uteslutande på pistolerosarna i Clay Allison. Efter fyra låtar är jag övertygad om att ”Tonight There Will Be No TV”, en underbar titel för övrigt, kommer att röra sig i regionerna toppbetyg. Efter ytterligare sju låtar finns det bara en sak att göra – lyssna på skivan en gång till. Så bra är den.

Allt är så självklart och opretentiöst, det här är easy listening, i god bemärkelse. I mycket god bemärkelse. Det är också rappt och direkt, med mycket blås och hammondorgel, sånt gillar jag, det finns ett tydligt tempo. Viktor Sandbergs röst passar dessutom perfekt in i sammanhanget, och som om perfekt inte skulle vara gott nog kommer gästsjungande Carolina Carlbom in till och från (allra bäst i Ten To One) och perfektionerar perfekt. Underbart.

Klimax når Clay Allison i underfundigt sprättiga Señor Slapstick, vars vers till en början övertygar mig om att poporkestern rippat självaste mannen i svart, Johnny Cash, och hans låt om den brinnande ringen (nej, inte härskarringen, den är förstörd). Det finns dock några mellantempolåtar på skivan också, vilket verkligen kan behövas efter att jag dansat mig sönder och samman till just nämnda Señor Slapstick. Kvar finns ändå den speciella och varma känsla som genomsyrar hela ”Tonight There Will Be No TV”, en känsla som gör att jag blir glad, villkorslöst glad. Tänk ett bättre och mer direkt Billie The Vision and the Dancers utan det eviga tjatet om transan Pablo.

Frågan är bara hur ”Tonight There Will Be No TV” står sig mot tidens tand? Som det är nu är jag helt såld, eller för att använda mitt nya motto jag plockat upp någonstans, för att vara en pessimist är jag ovanligt optimistisk. Men å andra sidan, vem orkar bry sig om framtiden redan idag? Är det inte dags att leva upp till mitt begrepp för 2008, ”intuitionistisk”? Magkänslan säger att Clay Allison och deras ”Tonight There Will Be No TV” är en fantastisk skiva som får mig att må bra, vad mer krävs för toppbetyg?