Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Sirqus Alfon
Arvikafestivalen
2009-07-02
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2009-07-05
Hemsida: www.sirqusalfon.com

Konceptet är lika enkelt som det är genialiskt. Träffsäker parodi på musiken som aktualiserar mellanstadiedisco för en hel generation – Eurodiscon. Med det sagt har jag blottlagt såväl triumfkortet som den svaga punkten hos gyckelmästarna i Sirqus Alfon. Tillhör du generationen som definieras av storheter som Dj Bobo, Snap, Basic Element, 2 Unlimited och Prince, då står du hänförd från början till slut. Nostalgivärdet vet inga gränser. Om du däremot inte har någon direkt koppling till denna guldådriga tidsera, då är risken stor att redan ett nummer är ett för mycket.

Men på dessa människor ödslas ingen mer tid. För själv är jag hänförd, upprymd och förtjusad på samma gång. Trots att musiken, med dess nostalgiska kraft står i centrum, är Sirqus Alfon mer än bara en plump buskisgrupp - de behärskar allt från rent musikutövande till avancerad mimik, akrobatik, beat box och synkroniserad dans. Allt med pålimmade lösmustascher, i vissa fall peruker, tighta trikåer och en vansinnigt stor skopa charm.

Under förra årets Arvikafestival gjorde gruppen ett minst lika bejublat framträdande på samma scen, Jamobilen, vilket innebar att jag till en början har vissa farhågor om showen ska bli likadan, och visst finns det vissa element som återkommer, som den fantastiska soloversionen av Purple Rain, utförd av en man som klättrat upp på sin ståbas efter han fått en banan utsmetad i ansiktet, men Sirqus Alfon har utvecklats. Trots att temat är ”Eurotrash” vävs det även in lite hårdare alster som Song 2 med Blur och Smells Like Teen Spirit med Nirvana, allt Sirqus Alfonifierat förstås.

Och det funkar. Allt Sirqus Alfon tar i blir till guld. Publiken är med på minsta lilla uppmaning, fråga bara Sofia, en ung dam ur publiken vars namn ingen kommer att glömma i första hand efter hon fått ”bidra” till en alldeles speciellt duett med dansorkestern. När väl showen närmar sig sitt slut finns det bara två små invändningar, vart är No Limit och varför kunde inte showen vara minst dubbelt så lång?