Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Rammstein
Hultsfredsfestivalen
2002-06-13
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2002-06-24
Hemsida: www.rammstein.com

Även om jag inte är något större fan av tyskarnas stelbenta riffande (faktum är att jag aldrig orkat ägna någon mer entusiastisk tid åt deras tongångar) såg jag med glädje fram emot deras framträdande. Varför då? Självklart på grund av den omtalade och minst sagt heta showen!

Rammsteins musik är något av det mest stela som finns. Sterila riff och några kliniskt kalla synthsamplingar ackompanjerar den grötiga tyska sången. Att i princip samtliga kompositioner låter likadant gör inte heller att underhållningsvärdet är i topp. Nästan varje refräng går ut på upprepande av ett eller några få tyska ord. Ni vet Mutter, Du hast, Ich will och så vidare och så vidare. En sak står helt klar. Hade Rammstein varit ett vanligt band hade den här konserten varit helt usel. Troligtvis hade de germanska herrarna inte ens varit i närheten av att få spela på festivalens största scen. När Rammstein spelar är det nämligen inte musiken som är själva grejen. Det är elden, smällarna och röken som gäller. Säg den människa som inte känner till bandet som "killarna som ständigt och jämt är på gränsen till att bränna ner scenen".

Inte heller den här kvällen förnekade sig pojkarna. Det sparas sannerligen inte på krutet och bomber smäller i princip hela tiden. På programmet står brinnande instrument, eldsprutande gitarrister, feta eldpelare, en ordentligt sprutande manslem och viktigast av allt, en brinnande sångare. Man står hela tiden och väntar på vad som ska komma härnäst och glömmer på det viset bort musiken. Rammstein svarar mer för en enorm show än en regelrätt konsert.

Som sammanfattning ämnar jag citera Tintins vapendragare Kapten Haddock: "Bomber och granater!"