Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Marduk
House of Metal, Umeå
2010-03-05
Av: Johan Norström
Publicerad: 2010-03-07
Hemsida: www.marduk.nu

Jag ska inleda med att säga att jag och Marduk aldrig kommit bra överens. Det är någonting med den här typen av black metal jag aldrig fastnat för. Att Marduk till råga på allt fått det tveksamma nöjet att inleda verksamheten på House of Metals stora scen 2010 gör inte vår relation bättre.

Ljudet är under all kritik, och det håller tyvärr i sig hela konserten igenom. Mortuus rakbladsstämma får kämpa hårt för att ta sig fram i den otydliga massan av gitarr, bas och trummor. Faktum är att ingenting egentligen hörs särskilt tydligt bortsett från de otroligt irriterande ambienta syntharna som tvunget ska ta upp drygt 98% av ljudbilden mellan låtarna, och dränka alla intentioner till mellansnack. När jag ändå är inne på sekvenserna mellan låtarna så förstår jag inte hur ett så pass rutinerat band som Marduk (20 jävla år på nacken) ska envisas med att soundchecka gitarren mellan låtarna, ni vet det klassiska ”na-na-na-chugg-chugg”, avslutat med en liten överton, ratta lite på stärkaren, göra samma sak igen och sedan spela nästa låt. Det dödar ganska mycket av stämningen bandet annars försöker bygga upp med tidigare nämnda ambiens. Dessutom är jag personligen inte särskilt förtjust i bandets attityd gentemot sin publik som ligger farligt nära förakt i min bok.

Men allt det där kan mycket väl härledas till olyckliga omständigheter. Vad som däremot endast kan härledas åt Marduk själva är det otroligt repetitiva låtmaterialet. Jag kanske bara är okunnig och/eller ointresserad men det känns lite grann som att man spelar samma tre låtar gång efter annan. Och trots att klockan bara är barnet, knappt nio på kvällen, kommer jag på mig själv att gäspa hejdlöst fram emot slutet av Marduks konsert.

Till bandets försvar ska jag dock säga att framförandet var väl genomfört, tajt och välspelat. Trots att jag inte uppskattar vad jag får serverat får jag definitivt känslan av att Marduk levererar idag. Jag måste erkänna att jag känner mig lite lurad, som att jag inte riktigt fattar grejen. För alla de som står framför mig och slänger med horn och hår, sjunger med i Panzer Division Marduk och andra pärlor kan väl inte ha fel?