Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Thåström
Saab Arena, Linköping
2015-03-06
Av: Hanna Svensson
Publicerad: 2015-03-09
Hemsida: thastrom.se

Det välbekanta maskineriet drar igång. Ett tåg som dunkar över rälsen, drivet framåt av Anders Hernestams taktfasta trumspel.

Thåström är klädd i vit kostym och han öppnar inte med Kom med mig som jag trott att han skulle. Istället blir det Långsamt genom, också från nya skivan ”Den morronen” som inleder kvällen, följd av titelspåret.

Ljudbildsmässigt känns den nya skivan som en naturlig fortsättning på den väg han slog in på med "Skebokvarnsv.209" för tio år sedan och bortsett från ett par låtar så är hela den ordinarie setlistan från det senaste decenniet.

På det hela taget är det en typisk Thåström-konsert. Den suggestiva stämningen, frenesin, de fladdrande händerna. Fortfarande, snart sextio år gammal låter han som tjugofem.

Men det är något som är annorlunda. Mannen som står på scenen ikväll är en lycklig man. Han skrattar, dansar och skojar med sina medmusikanter. Han till och med kommunicerar med publiken.

"Jag har köpt nya skor i Lissabon. De skaver", meddelar han och sparkar av sig den ena skon. "Imperiet", säger han sedan och bandet börjar spela Österns röda ros. Innan låten är slut flyger även den andra skon.

Inför det andra extranumret ställs en extra mikrofon fram och en vers in i Nationalteaterns Dylantolkning Bara om min älskade väntar kommer Lars Winnerbäck in på scenen. En trevlig överraskning, men om man tänker efter, vem skulle det annars varit? Vi befinner oss ju i Linköping.

Efter en något underlig (men fortfarande fantastisk) Kriget med mig själv full av felsägningar och bitvis bara obegripliga ljud avslutar han där jag trodde att han skulle börja.
"Kom med mig, hela natten..."
Vart du vill, tänker jag.