Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Thåström
Beväpna dig med vingar, 2012
Skivbolag: Razzia Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2012-02-17
Hemsida: www.thastrom.se

Thåströms nya ansträngning är inte dålig. Inte alls. Den är bara lite onödig. Lite gjord.

Ända sedan mannen med den säregna rösten vände ryggen åt sina märkliga industriprojekt och vände åter till det svenska språket har vi kunnat vänja oss vid att skivorna kommer i par. ”Det är ni som e dom konstiga, det är jag som e normal” följdes av ”Mannen som blev en gris”. Två liknande skivor där den första var den bättre. Därefter blev det dags för ”Skebokvarnsv. 209” som i sin tur följdes av ”Kärlek är för dom”. Två liknande skivor där den första var den bättre.

Följaktligen borde det vara dags för något nytt. Men så blir det inte. Istället fortsätter Thåström på inslagen väg och gör sitt avskalade reflekterande till en trilogi i och med ”Beväpna dig med vingar”. Här finns samma sätt att recitera texterna, samma staplande av nostalgiska minnen och kulturella referenser och samma nakna avskalade melodier som vi kunnat höra på de två senaste plattorna. Det är inget nytt under solen. Det är en upprepning. Det är bara nio nya spår i samma skola. Lite fantasilöst för att vara Thåström.

Därför känns ”Beväpna dig med vingar” lite onödig, men som sagt inte alls dålig. För handen på hjärtat, är det någon som gör den här typen av musik bra så är det den här mannen. Det får kännas hur mycket reprisartat det vill med allt staplande av nostalgibilder, när Thåström sjunger om känslan ”som ett morgonvin i maj” kan uppbåda i plattans bästa spår Samarkanda är det omöjligt att inte se bilderna och få rysningar av längtan till just det där glaset i morgonsolen.

Just Samarkanda ligger inklämd mellan två ytterligare guldkorn. Hotfullt lunkande St Ana katedral där bandet med små medel skapar stora stämningar och stråkförsedda kärleksserenaden Smaken av dig. Så mycket kärleksserenad det blir när Thåström håller i micken vill säga.

”Beväpna dig med vingar” är i alla hänseenden ett klassalster och vårens turné (sedan länge utsåld på de flesta ställena) ska bli synnerligen intressant. Men jag kommer inte riktigt ifrån känslan av för mycket upprepning.