Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Glasvegas
Annexet, Stockholm
2011-05-19
Av: Anna Enkvist
Publicerad: 2011-05-20
Hemsida: www.glasvegas.net

Det är en väldigt blandad skara, både vad gäller kön och ålder, som har slutit upp för att se det som anses vara decenniets viktigaste band. Minuterna innan spelningen börjar är Annexet fylld till brädden av spänd förväntan och när introt från det senaste albumet ”Euphoric /// Heartbreak \\\” börjar spelas skälver hela arenan till.

Backdropen med gula lampor som bildar bandets namn samt sångaren James Allans vita klädsel får mig att dra paralleller till Elvis och en glammig show i gamblingens huvudstad. Men redan när de första tonerna till The World Is Yours börjar spelas visar bandet att det är långt mellan Glasgow och The Strip.

Stämningen som bandet skapar med sina karaktäristiska gitarr- och synthmattor förstärks ordentligt med en fantastisk ljussättning och Allans förmåga att sjunga rakt ut från hjärtat i både höga och låga register. I ett tappert försök att snärja den svenska publiken gör Allan en lidelsefull tolkning, med en nästintill oförståelig skotsk dialekt, av ABBA´s Super Trouper utan att få något gensvar av publiken. Men gensvar i form av tårar och jubel fick han däremot av en hänförd publik efter den avskalade och hjärtskärande versionen av Flowers And Football Tops.

Även fast det numer skotsk-svenska bandet inledde med en av sina starkaste låtar, första singeln från den senaste skivan, var mottagandet från publiken ljummet till en början. Det var först under It's My Own Cheating Heart That Makes Me Cry som publiken gick igång ordentligt, brast ut i finstämd allsång som fick Allan att tappa hakan, för att sedan under extranumren befinna sig i en euforisk extas signerad Glasvegas.

Mitt patriotiska norrländska hjärta är varmt och bankar hårt en lång stund efter konserten. Lika hårt som nyförvärvet Jonna Löfgren från Boden bankar skiten ur trummorna, med en skicklighet som är få förunnat, som om det vore det mest naturliga i hela världen.