Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Elephant
Icebreaker, 2009
Skivbolag: Junkyard Entertainment
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2009-07-28
Hemsida: www.wearetheelephants.com

Det är omöjligt att missa Eddie Vedder-passningen i sånginsatsen. Simon ”Light” Persson har både en röst och ett tilltal som går hand i hand med Pearl Jam-fantomen. Men det är absolut ingen nackdel. Istället för att framstå som någon efterapning eller ett billigt trick känns det genuint på något lustigt sätt. Likaså är det en fördel att det finns en hel del Pearl Jam även i musiken när de här Örebro-gossarna albumdebuterar.

Men någon regelrätt grungeplatta är det inte alls tal om. Elephant fastnar aldrig i de överproducerat tjocka monotoni-alster som blivit lite av syltherrarnas signum (inget ont om detta, men det passar sannerligen inte alla). Istället mixar de upp sin grunge med karg rock'n'roll och på sina håll även lite punkig attityd. Fartigt byts mot sävligt och Vedder får sällskap av Dregen, om vi ska tala i bilder vill säga. Variationen är bred och plattan är så pass genomarbetad att Närkingarna kommer undan med självmordsuppdraget att fylla sin debut med 13 spår.

Som allra bäst, bland många högtidsstunder, blir det i den nervöst dallrande Pearl Jam-balladen Maybe we should live together. Simon Persson gräver från botten av sin själ när han sjunger och arrangemanget är så snyggt att till och med en stött gammal stackare som undertecknad håller på att falla sönder. Efter uppvisningar i snyggt grungekomponerande kan det tyckas märkligt att en simpel halvballad ska utmärka sig som det mest minnesvärda, men så är det.

Hela ”Icebreaker” är emellertid värd att lyssna till. Det hörs att killarna harvat demomylla i många år och lärt sig hur juste rockmusik ska komponeras och framföras. De hade lätt kunnat klara sig utan celebra inhopp från Mathias Färm (Millencolin) och likaledes Örebro-baserade Squares blåssektion. Elephant är starka nog att stå på egna ben och det visar de med eftertryck på ”Icebreaker”.