Recension - Skiva
Men vänta nu lite här, var inte
Ninja Dolls ett väldigt vitalt och bra band på demostadiet? Jag vill bestämt minnas att jag satt och diggade till deras första demo och blir därför något konfunderad när detta debutalbum dyker upp. På ”Cheap tricks and lies” finns ingen glöd och framåtanda. Den innehåller tämligen platt punkrock.
Det är visserligen en skiva som höjer sig något med antalet lyssningar. Men frågan är om så ska vara fallet med partystinn punkrock. Något Ninja Dolls själva tror att de står för. Ska inte sådana låtar sätta sig innanför pannbenet direkt och sedan kärleksfullt sitta kvar som minnet efter din första folköl?
Saken är den att de här låtarna säkert skulle kunna fastna, men Ninja Dolls framför sina tralliga pärlor alldeles för fegt och geistlöst. De tar effektivt udden av sina egna melodier. Det är som om det knutit sig för dem nu när demodagarna är förbi och det plötsligt är på allvar. Kvar finns ingen lekfullhet eller glimt i ögat och då faller det hela platt.
Det är som skrivet ovan en platta som lyfter sig i längden. Orkar man ge ”Cheap tricks and lies” tid utkristalliserar sig några fler nyanser och melodier. Något som dock är oförlåtligt är den vedervärdiga covern på
Ramones My brain is hanging upside down (Bonzo goes to Bitburg). Segare och tråkigare tolkning har jag aldrig hört. Det är nästintill att jag måste skriva att Ninja Dolls tar i låten på ett respektlöst sätt. Gränsen är hårfin.
Det är nästan ett antiklimax att den bästa biten på punkrockbandet Ninja Dolls debutalbum är en pianoversion av egna låten
Beautiful. Ett stycke som förmodligen bara gjorts på skoj, men som har den där känslan övriga skivan saknar. Som om
Celine Dion,
Christina Aguilera och
Within Temptation strålat samman i ett alkoholpåverkat försök att göra filmmusik. Vågar Ninja Dolls bara släppa garden på det sättet oftare kan det inte bli annat än bättre i framtiden.
Relaterat
Ninja Dolls ()
Ninja Dolls ()
Kommentera
Inga kommentarer