Joyzine

[stäng]

Recension - Live

I’m From Barcelona
Popadelica, Huskvarna
2009-05-02
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2009-05-03
Hemsida: www.imfrombarcelona.com

Man ges ingen chans egentligen, här handlar det om tvångskärlek. Du kan tycka vad du vill om Emanuel Lundgrens mustasch, om ballonger och konfetti, om att ha 30 bandmedlemmar, om vad som helst som rör I’m From Barcelona; det spelar ingen roll. Efter en spelning med tidernas största poporkester (tillsammans med The Polyphonic Spree) kommer du älska dem alla lika mycket ändå. Att ha ett knippe grymt trallvänliga och lättillgängliga indiepoplåtar med sig i bagaget underlättar det också förstås.

Till en början är jag mest imponerad av logistiken, hur det faktiskt är möjligt att tränga in så pass många människor på ett sådant begränsat utrymme som det ändå blir i en teaterlada. Fast det är klart, kan vi i publiken göra det så kan väl de som står på scenen göra samma sak. Just relationen band-publik är intressant, det verkar finnas någon slags navelsträngsrelation mellan I’m From Barcelona och kvällens publik. Desto mer de hoppar och dansar på scenen, desto mer hoppas det och dansas i publiken. Fascinerande.

Det tar mig ändå ett tag att bli fullt övertygad, vilket kanske beror på att extrema glädjeyttringar och glada människor i allmänhet alltid gör mig initialt misstänksam. Är det verkligen möjligt att vara så där extremt glad under så lång tid och varför i så fall är oftast två relevanta frågor. Sedan slår det mig, publiken verkar inte bry sig, så varför ska jag? Det är väl ungefär då jag håller på att andas in rött konfetti och samtidigt få en stor röd boll i huvudet – och inser att jag gillar det.

Glad indiepop är inget I’m From Barcelona kan skryta med att de tagit patent på, musiken är lika enkel som den är enkel att göra maffig, men det funkar. Och i ärlighetens namn, här handlar det mer om en häftig förpackning än om nyskapande innehåll. Även om jag knappast tror att Emanuel Lundgren bryr sig när han crowdsurfar runt inne i Teaterladan, uppburen på ett hav av uppsträckta armar. I’m From Barcelona är lika mycket en rolig cirkus som på gränsen till en ambulerande evangelisk freak show (återigen kommer tvivlet om äkta glädje och i ärlighetens namn hade kören behövt lite autotuning emellanåt.).