Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

The (International) Noise Conspiracy
The cross of my calling, 2008
Skivbolag: Burning Heart
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2008-11-27
Hemsida: www.internationalnoise.com

Som liveakt är The (International) Noise Conspiracy något alldeles extra. När de tillåts plocka russinen ur sin albumkaka och ladda dem med oemotståndlig energi backat av bandmedlemmarnas vansinniga utspel blir det nästan alltid briljant (gör bara en snabbsökning på ”noise conspiracy” i vårt arkiv så ser ni hur väl de brukar sköta sig). En T(I)NC-spelning är alltid värd entrépengen. Däremot har deras skivor en tendens att i förhållande till liveshowen framstå som milda besvikelser.

Det handlar om just det här med russinen och kakan. Att Dennis Lyxzén och hans manskap kan skriva vansinnigt bra låtar råder det ingen som helst tvekan om, men de har en tendens att blanda dem med mindre tilltalande ansträngningar vilket gjort tidigare plattor till bergochdalbanefärder mellan briljans och sömnpiller. ”The cross of my calling” är tyvärr inget undantag.

Här hittar ni förstås nya pärlor att stoppa in vid sidan av tidigare livegodingar som Black Mask, Capitalism stole my virginity och I wanna know about you. Assassination of myself är en typisk T(I)NC-dänga med skönt driv, samma sak gäller Hiroshima Mon Amour och blir inte Satan Made The Deal en framtida favorit bland fansen är det något fel på dem. Men det döljer sig också ganska mycket ointressant utfyllnad bland de fjorton spåren.

”The cross of my calling” är med andra ord ett traditionellt T(I)NC-album, det är inte för mycket sagt. Fansen får vad de kan förvänta sig och kvaliteten fortsätter att åka bergochdalbanevagn. Men gruppen tar sig också utrymme att experimentera. Det avslutande titelspåret är en utdragen orgie i nervigt musicerande, ganska olikt vad gruppen vanligtvis sysslar med och flera instrumentala jampartier lägger sig i leken. Ibland, som när de leker Doors med intrikata orglar, ler jag från öra till öra, men på flera håll blir det också ganska ostigt.

Det bästa med ”The cross of my calling” är att den återigen kommer att kasta ut T(I)NC på vägarna. Det är ju där de här låtarna kommer komma som allra bäst till sin rätt.