Joyzine

[stäng]

Recension - Live

In Flames
Metaltown, Göteborg
2012-06-15
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2012-06-16
Hemsida: www.inflames.com

Förutsättningarna är fenomenala. Det borde vara en monumental succé när In Flames för ännu en gång i ordningen får den stora äran att headlina Metaltown på hemmaplan i Göteborg. Men det blir inte riktigt så.

Bandet kommer med en produktion som är magnifikt snygg. Inledningen där Cloud Connected framförs uppe i en byggställning bakom en transparent duk på vilken det projiceras olika mönster kan rent av vara det snyggaste In Flames gjort på en scen i det här landet. Gnistregnet i The Chosen Pessimist är delikat och längs vägen passar herrarna sin vana trogen på att gödsla med pyroteknik. Dagen till ära är de till och med uppklädda i skjorta och väst.

Dessutom har de plockat ihop en synnerligen god låtlista för ändamålet. En äldre dänga som Gyroscope dammas av, Reroute To Remain bereds återigen plats och nämnda The Chosen Pessimist gör sig utmärkt bredvid sentida hits som Take This Life och Delight and Angers. Som sagt, det borde vara fantastiskt. Jag borde sitta här och skriva lyriska ord med ett fånigt flin tatuerat fejjan.

Men några saker går som sagt lite snett.

Att himlen öppnar sig och ett envetet monsunregn jagar bort den uppeldade festivalstämningen kan In Flames givetvis inte rå för, men det tar ofrånkomligt bort en del av stämningen. Det i kombination med att ljudvolymen är löjligt låg är som ett välriktat slag i solar plexus på In Flames. Det tar luften ur vad som skulle vara en älskvärd eriksgata.

Jag hatar verkligen att behöva skriva det här om och om igen, men de ljudreglementen vi har att rätta oss efter i det här landet tar död på konsten. Att stå på en våldsamt snygg och välspelad hårdrockskonsert och höra mer av folk som snackar runt omkring än själva musiken är i sanning deprimerande. Det kan inte uttryckas på något annat sätt.

Sedan blir avslutningen något av ett antiklimax. My Sweet Shadow ska programenligt knyta ihop hela kalaset med bomber och fyrverkerier, men i låtens intro fallerar något tekniskt och gitarrerna tystnar. Bandet stannar av och tittar förvånat på varandra.

- Vad fan hände där? frågar sig Anders Fridén och utlovar i samma stund en bonus.

Efter ett förvirrat bandmöte bestämmer sig musikanterna för att klämma in orepade Pinball Map och det blir en halvmesyr. Fridén minns inte texten och mumlar sig genom låten. Några raketer skickas upp och av någon outgrundlig anledning blir det aldrig läge att ge sig på My Sweet Shadow igen.

Jag förstår bandmedlemmarnas frustration när de trumpet marscherar av scenen. In Flames gör egentligen allt rätt. Men när omvärlden inte samspelar på samma nivå räcker det inte hela vägen ändå.