Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Wednesday 13
Skeletons, 2008
Skivbolag: Demolition Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2008-04-25
Hemsida: www.wednesday13.com

Joseph Poole har övergivit glimten i ögat och sin spastiska glampunk för ett hårdare och mer svärtat uttryck. Med ens är all charm som hans alias Wednesday 13 besuttit borta. En fullvuxen snubbe som avgudar dålig skräckfilm måste göra sin grej med skrattet i halsen och några rävar bakom örat annars blir allt bara tramsigt och krystat. Vilket är precis vad som händer på ”Skeletons”.

Debutalbumet ”Transylvania 90210: Songs of Death, Dying and the Dead” var riktigt starkt, proppat med dansant glampunk och fyndiga mediereferenser. Hade det inte varit så att något planeringspucko satt Wednesday 13 på så gott som samma tid som Slipknot i Hultsfred 2005 hade jag kunnat insupa mer av snubbens intensiva liveshow. Men det jag hann se var bra, energiskt och levande.

Tänk så mycket som kan förändras på bara några år. Tre år och en platta senare finns nämligen ingen charm kvar i Pooles löst sammansatta band. På ”Skeletons” försöker han göra en hårdare variant av idolen Alice Cooper vilket bara resulterar i att allt blir statiskt. Här finns inget av det sväng eller de melodier som en gång gjorde Wednesday 13 (och för den delen föregångaren Murderdolls) minnesvärda. Det handlar bara om trög rockmetal som visserligen är tämligen tung, men annars mest trampar vatten.

Min känsla är att Poole börjat ta sig själv på så mycket allvar att han glömmer bort att ha kul. Då försvinner det mesta av grejen med den här orkestern. Att omslaget istället för de komiska skräckparafraser som vi tidigare tjusats med pryds av ett självporträtt där en smutsig och allvarlig sångare stirrar stint in i kameran säger det mesta. Lekfullheten har försvunnit ur Wednesday 13 och med den allt som ni hade kunnat finna intressant med det här bandet.