Joyzine.se






Recension - Skiva

AnnaMy
Woodpecker, 2013
Skivbolag: Subliminal Sounds
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2013-02-07
Hemsida: myspace.com/annamy

AnnaMys berättelse om hur världen runt omkring försvinner och går obemärkt förbi när hon sätter sig med en gitarr och en rykande kopp kaffe är varm och genuin. Den är behjärtansvärd och föder förväntningar på hur det kanske kan tänkas låta på debuten ”Woodpecker”.

Men något varmt och drömskt sound är det knappast tal om. Musiken på ”Woodpecker” är snarast sakral. AnnaMy har en röst som är spännande och utlämnande om vartannat. Den lutar hon sig stenhårt mot och låter i övrigt musiken vara sparsamt arrangerad med luftigt komp, tydliga gitarrfigurer och strikt körsång. Det hela känns väldigt ordnat på ett kontrollerat snarare än lättsamt och nyfiket sätt. Det blir faktiskt lite stelt.

Framförallt är det avsaknaden av riktigt intressanta refränger som gör att materialet, en sirlig pophistoria med americana-feeling på vissa ställen, inte greppar tag i sin lyssnare. Låtarna blir långa transporter snarare än hemtrevliga oaser i snyggt musicerande. Jag hör skickligheten och ambitionen, men jag blir inte fångad hur mycket jag än vill.

Den där hemtrevliga bilden av gitarren och kaffet och världen som bara blir suddig runt omkring hittar jag med andra ord inte alls i musiken. Jag känner snarare att det framstår som den ”grålösa degmassa” som sångerskan själv beskriver sin tid i Adolf Fredriks musikklasser som. Det var säkert ett kreativt lågvattenmärke att gå där, jag tar henne på orden, men ”Woodpecker” känns knappast som dess raka motsats. Långt därifrån.

Dela p� Facebook Dela p� Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krönikor
recensioner