Joyzine

[stäng]

Recension - Demo

Depressive Art
The ghostride experience
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2005-04-19
Hemsida: www.depressiveart.com

På den här inspelningen är det klart och tydligt. Depressive Art är så mycket bättre när de gör lugna och känslosamma låtar. ”The Ghostride experience” innehåller fyra nysnickrade melodier, där de egentligen bara är inledande Psychedelic ghostride som är en riktig rocklåt och också den enda låt på skivan som inte riktigt håller måttet. Depressive Art gör sig helt enkelt inte som svettiga rockkillar.

När de däremot håller sig lugna och plinkar fram finstämda ballader är det näst intill magiskt. Jag tänker då i första hand på de utomordentligt trevliga spåren So much left to say och Where the sidewalk ends (briljant titel för övrigt). Där harmonierar Klas Bohlins djupa sång med den melankoliska och sorgesamma musiken på ett mycket tilltalande sätt. Kan tänkas att liknelsen är lite väl teatralisk, men det är som om allting runt omkring lyssnaren stannar upp när de två låtarna spelar.

Jag har gillat lite rockigare bitar på tidigare Depressive Art-demos, men den här gången fungerar det inte fullt ut. Kanske är det så att bandets grund borde stå i balladmyllan. The Doors (som säkerligen är en inspirationskälla) var ju som bekant som bäst när de var finstämda och inte när flumrocken fick ta över. Jag tror det är i de spåren Borås-gänget bör gå.