Joyzine

[stäng]

Recension - Demo

Depressive Art
Gothic country songs for the sorry ones
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2003-11-10
Hemsida: www.depressiveart.com

Klas Bohlin är nog för de flesta mest känd som gitarrist i gothorkestern Beseech. En konstellation han nu har lämnat på grund av att han enligt egen utsago upptäckt ett vackert och psykedeliskt mörker från 1960-talet. Musikerns nya band heter Depressive Art och ägnar sig åt den form av musik som nu fångat frontmannens hjärta.

Det handlar om mjukiscountry, pop och vemod i en välanrättad blandning. Jag hör små fragment Simon & Garfunkel, mycket Nick Cave och en hel del 60-talskänsla på ”Gothic country songs for the sorry ones”. Musikerna har onekligen lyckats fånga den känsla och tidsera de varit ute efter att återskapa, och mer därtill. Det vemod och den ångest, ja nästintill desperation som smetats ut över den mjuka musiken gör onekligen sitt till för att förstärka känslan. Rent emotionellt är Depressive Arts demodebut en riktig fullträff.

Allt är dock inte bara guld som glimmar. Den mörka och något nasala sången låter stundtals som en ledsen alternativt väldigt förkyld Babar. Det låter som ni förstår ganska malplacerat. Missförstå mig rätt nu. Jag tyckte Babar var jättebra när jag var liten och glatt följde teves barnprogram med tecknade serier. Men den snälla elefanten i grön kostym är inte direkt vad jag vill bli påmind om när jag lyssnar på vemodig musik, speciellt inte när musiken har intentioner att bli tagen på allvar.

Lyckligtvis överskuggas Babarjämförelsen av den otroligt behagliga musiken och de gånger sånginsatsen mer påminner om Nick Cave. Det här är utan tvekan en grupp duktiga musiker som vet precis vad de sysslar med. Något annat än ett snabbt skivkontrakt för Depressive Art skulle överraska mig.