Joyzine

[stäng]

Recension - Live

John ME
Popadelica, Huskvarna
2009-05-02
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2009-05-03
Hemsida: www.johnme.se

Det hade kunnat börja bättre. Halvvägs in i första låten dånar en enorm rundgång genom luften. John Mattias Edlund gör sitt bästa för att övervinna problemet, men tillslut finns det inget som kan rädda upp skutan. Den intimt vackra låten pulvriseras fullständigt av mullret och John ME tvingas avbryta.
- Vilken låtsabbare, säger han leende med riktning mot keyboardisten innan han gör ett nytt försök att slutföra öppningsmelodin. Den här gången går det bättre.

Det är svårt att vara först ut på en scen när solen strålar utomhus och många fortfarande förfestar i buskarna kring idylliska Folkets park, men publikuppslutningen är klart godkänd och hemvändaren John ME ger bortsett från den första lilla fadäsen en hemtrevlig spelning. En aning stressad av det tighta tidsschemat skär han ner på sitt mellansnack och levererar låt på låt utan avbrott och i ett tempo som är betydligt högre än hans genomsnittliga sånger. Det ger ett lite hetsigt intryck som inte riktigt passar i kombination den vackra musiken.

Men musikaliskt finns inte mycket att klaga på hos John ME. Det skulle kunna anmärkas på att rocksättningen blir lite för murrig och att hans röst då och då försvinner i ljudväggen, men det är en marginell företeelse. Huvudkärnan i liveakten är naturligtvis den utsökta sångrösten John ME besitter. Han sjunger lika själfullt vackert live som på debutskivan och gjorde i gamla Motorhomes. Inget fusk här inte. Så väl i det mer avskalade croonermaterialet som i publikfavoriten Love is my drug är sånginsatsen utsökt.

Apropå Motorhomes. Som sista låt bjuder John ME på en gammal låt just den gruppen skrev strax innan de lade av och som aldrig fick chansen att hamna på någon skiva. Mycket lovande och när jag senare på eftermiddagen samspråkade med Edlund framhöll han nöjt att det finns mer bra material från den tiden att gräva i. Onekligen intressant.

John ME är trots den lilla missen i starten en mycket fin öppning på Popadelica. Precis lagom småmysigt för att sätta tonen för en skön kväll i popens tecken. En känsla att det finns mer att ta ut av liveshowen med den här killen ligger dock och gnager. Framtiden får utvisa om det är en misstanke det finns fog för.