Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

V/A
Mission Hall Sessions, 2008
Skivbolag: Bad Taste Records
Av: Alexander Hellgren
Publicerad: 2008-11-11
Hemsida: www.badtasterecords.se

I Mission Hall Studio, ett tidigare missionshus i Skåne, har under fyra år musiken som resulterade i denna skiva spelats in. De åtta artisterna som medverkar disponerade varsin dag i studion tillsammans med producenten Carl Granberg, utan uppbackning från något band.

Den gemensamma nämnaren på skivan är inte särskilt svårt att lista ut. Att det blir mycket akustiskt är inte alls konstigt när man ser till vilka artister som medverkar. Heller inte konstigt då konceptet har varit att de ska komma dit, gå in i studion och använda de vintageinstrument som kapellmästare Granberg valt ut. Det blir avskalad och mest akustisk singer/songwriter för hela slanten. Från USA har han lockat till sig inte minst Rosie Thomas, vars två låtar Kite song och Much farther to go är de jag helst återkommer till. Fantastiskt stämningsfulla och bräckligt vackra. Pianot och den försiktiga gitarren på den förstnämnda harmoniserar totalt med Thomas röst och känns givet som plattans bästa spår. Hennes röst är för övrigt något som alla borde se till att uppleva.

Flera av artisterna är, likt Rosie Thomas, vana att verka på egen hand och gör det också klanderfritt här. Men också på ett sätt man skulle ha väntat sig, vilket inte är särskilt spännande. Att Christian Kjellvander behärskar genren är liksom ingen direkt hemlighet. Därför är det mer intressant att lyssna på när exempelvis Mattias Friberg, till vardags sångare i Logh och Anna Brønsted från danska Efterklang, tar plats i studion. Båda två gör det också ytterst förtjänstfullt. Mattias Friberg ylar på lite typiskt indievis och det låter som om han använder sig av ett visst mått av dist på gitarren. Arbetsskada måhända? På grund av rösten berör hans tolkning av Kristroffer Åströms I collect knives, faktiskt mig mer än originalet, även om versionerna är i stort snarlika. Anna Brønsted lyckas med sina två pianolåtar både övertyga mig om att hon har potential att vara singer/songwriter, och i Watermark även väva in lite av den drömska och storslagna känsla som finns hos Efterklang.

”Mission Hall Sessions” är rakt igenom återhållsam musik, med texter av det mer allvarsamma slaget. Det finns en tydlig mysfaktor, som skapt för ruggiga, höstliga innesittardagar. Men ser man hellre att väderleken inbjuder till utevaro, som jag, finns här inte lika mycket att hämta. Stämningen finns kvar, liksom det vackra soundet från studion, men det blir faktiskt rätt uttråkande. Kul idé från Carl Granberg helt klart, men sömnigt är nog det bästa ordet för att sammanfatta skivan.