Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

V/A
Be True To Your School, 2008
Skivbolag: Fortuna Pop
Av: Alexander Hellgren
Publicerad: 2008-10-22
Hemsida: www.fortunapop.com

Egentligen tycker jag att det är en styggelse att ens recensera samlingsplattor. De har oftast en tendens att spreta år alla möjliga håll, istället för att guidas av en röd tråd. Det förstnämnda är fallet med Fortuna Pops ”Be True To Your School”. Jag finner ingen gemensam nämnare, utan endast en uppvisning av vad bolaget har att erbjuda. Så… recensera skivan som helhet eller i enstaka spår? Nej, redan nu känner jag att det blir varken eller. Förhoppningsvis fortsätter ni läsa, trots att följande kan bli mer av en reflektion och ett krönikerande än en direkt recension. Risken finns ju att ni annars går miste om något potentiellt avgörande för er musikaliska fortbildning.

För er som inte är bekanta med Fortuna Pop är det ett brittiskt skivbolag som inhyser respekterade indieakter som Comet Gain, Bearsuit, The Lucksmiths och The Aislers Set. Och redan där känner jag att det fick vara nog med vad som skulle kunna bli ett smått hämningslöst namedroppande. För er som är intresserade finns en inte helt opretentiös historieberättelse av bolaget i konvolutet. Hursomhelst är det en viss vördnad jag känner inför Fortuna Pop. Inte minst på grund av nämnda Comet Gain och deras fantastiska You can hide your love forever, som också återfinns på denna skiva. Ett band vars briljans jag för övrigt skulle kunna fylla ett antal A4 med här och nu. Bara detta faktum gör att risken blir uppenbar för en direkt hyllning av skivan. Det vill säga att instinkten får ta överhanden, med resultatet att jag med alla medel försöker skydda det som ligger mig varmt om hjärtat. Jag besparar er detta.

Det är en bra skiva helt klart, med flera underbara låtar. Jag överraskas emellertid av en musikalisk bredd som jag inte förväntat mig. Visst finns här låtar som tangerar ett Belle & Sebastian enligt regelboken, bäst exemplifierat genom Blinky av Sodastream. Kusligt likt. Men samtidigt hittar jag altcountry, Iggy & The Stooges och även lite mer elektroniska influenser. Spännvidden är på så sätt relativt stor, vilket känns skönt när det trots allt gäller tjugofem spår. Huvudtemat är samtidigt och givetvis indiepop, utan att det för den sakens skull är den röda tråd jag efterlyste i början av texten. En fotnot dock. Just begreppet indie är så otroligt uttjatat och obegripligt att det bär mig emot att återkommande skriva det. Om du gör en skiva hemma i lägenheten är det indie, men om du gör exakt samma skiva i en studio hos Universal är det inte indie. Vad är det för etikett egentligen? Säger det överhuvudtaget något om musiken? Alla eventuella utläggningar från min sida är för er skull förpassade till papperskorgen.

För att repetera. Det är en bra skiva helt klart, med flera underbara låtar. Men den lämnar mig fortsatt skeptisk till den här typen av samlingar. Den känns mer som ett snabbt sätt att uppmärksamma Fortuna Pop och de band man har under sina vingar, än en väl övervägd platta. Att det handlar om musik släppt mellan 1997 och 2007 förstärker det intrycket. Tioårsjubileum i all ära. Med en så här ojämn låtkvalitet är det svårt, för att inte säga omöjligt, att nå ända fram. Synd, eftersom banden var för sig säkert är värda så mycket mer. Fast det är klart, jag blev ju nyfiken på ett par, tre band jag inte uppmärksammat förut. Så jag får väl säga att bolagets syfte, i alla fall delvis, är uppnått.