Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Sleeping Beauty
Embrace, 2007
Skivbolag: Attaboy Records
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2007-05-22
Hemsida: www.sleepingbeautyrocks.se

Jag och Petter Seander, ena halvan av Göteborgsduon Sleeping Beauty, har diskuterat frågan hur många gånger som helst. Helst över en flaska Pommeau, sötsliskigt brännvin från norra Frankrike, i Petters före detta lägenhet i betonggettot Hjällbo. Vilken är frågan? Den om hur den ultimata skivan är uppbyggd givetvis. För där skiljer vi oss åt. Och där kommer tyngdpunkten på den här recensionen att ligga. Men först lite bakgrund.

Sleeping Beauty reste sig ur askorna från 70-talsrockbandet Well , släppte Epn ”Let’s Take a Ride” vintern 2005 och har sedan varvat studioinspelning med turnerande sedan dess. Debutalbumet ”Embrace” färdigställdes i början av 2007 och ges nu ut genom ett samarbete mellan Petters egna etikett Attaboy Records och TMC Nordic.

”Embrace” är en väldigt mångfacetterad skiva i många avseenden. Rena poplåtar blandas med betydligt mer bluesiga och gospeldoftande alster. Ballader trängs med en och annan rackarrökare till träskrocklåt. Den gemensamma nämnaren är det stora, det pampiga. ”Embrace” låter helt enkelt underbart bra produktionsmässigt. Även det lilla, avskalade, blir stort, fast det är litet… Ja, ni förstår.

Men här kommer då dilemmat och kärnan i mina och Petters ständiga diskussioner. Jag föredrar ett samlat intryck och en mer tydligt röd tråd genom en platta. Petter å andra sidan argumenterar för att en spretig platta visar på bredd, djup och har oftast en längre livslängd. Och tro det eller ej, när det gäller ”Embrace” är jag beredd att svälja delar av min heder och hålla med honom.

Du kan hitta precis allt i de 13 spår som utgör ”Embrace”. Glada känslor, nedstämda känslor, svåra känslor, djupa känslor, vad du vill. Även om jag till en början trodde att ballader som The Truth och Angels, signerade Fredrik Liberg, andra halvan av Sleeping Beauty, skulle slöa ner skivan så är det ändå de låtarna som fortfarande lyser starka även efter den tionde och elfte lyssningen. Sedan finns det två pärlor som sticker ut mer i mina öron, Tonight och avslutande Gone So Far. Där undrar jag om inte Petter Seander är på vippen att helt sjunga hjärtat ur sig. ”Embrace” är plattan som kräver sin tid, jag tycker absolut att du ska ge den det.