Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Portishead
Hultsfredsfestivalen, Stoxa
2013-06-14
Av: Jonatan Rosenberg
Publicerad: 2013-06-17
Hemsida: www.portishead.co.uk

Klockan var midnatt och luften kändes kall när Portishead klev upp på scenen på Hultsfredsfestivalen. Mina förväntningar var rejält höga, Portishead är ett band jag gillat i många år länge velat se. Det började med att jag för några år sedan läste en intervju med Blixa Bargeld, frontfiguren från Einstürzende Neubauten som berättade att han gillade bandet och eftersom jag visste att Bargeld sällan talar positivt om andra band insåg jag att detta var ett band jag borde kolla upp. Jag blev inte besviken, de tre skivorna Portishead gjort är alla mästerverk. ”Third” är en av de mest fascinerande skivorna jag lyssnat på, det självbetitlade andra albumet är fin lågmäld soul och ”Dummy” är en av 90-talets bästa album med sin blandning av hiphop-beats och beroendeframkallande melodier.

Det är lätt att bli besviken när man förväntar sig mycket av ett band men istället blev jag bara överväldigad. Portishead på Hultsfredsfestivalen är en av de bästa konserterna jag sett i hela mitt liv, den psykedeliska videoinstallationen i bakgrunden var oerhört snygg och bandet spelade sina låtar helt perfekt. Att se Portishead är en fysisk upplevelse som får min kropp att reagera, att höra en låt som Wandering Star avskalad utan trummor gav mig gåshud och Glory Box gjorde mig bokstavligt talat knäsvag.

I slutet av konserten sprang jag till baren och beställde en kall öl och tände en cigarett. Portishead avrundande spelningen med att spela två av sina bästa låtar, Roads och We Carry On, och Beth Gibbons röst fick mitt hjärta att slå snabbare. Jag blundade och insåg att musik inte blir bättre än så här.