Joyzine

[stäng]

Krönika

Årets bästa 2013 enligt Jonatan Rosenberg

Ghost

Årets bästa 2013 enligt Joyzines Jonatan Rosenberg.

1: Bill Callahan – Dream River (Album)
Bill Callahan har hittat kärleken och ”Dream River” är en uppvisning i hur hans mörka sånger skulle låta genom ett romantiskt skimmer. Texterna är som vanligt en höjdpunkt när det gäller Callahan och på nya albumet är de inte lika mörka som vanligt. Callahan konstaterar bara det han ser och det han ser kan uppfattas som vemodigt men ofta just romantiskt. Med andra ord, ”Dream River” är storartad popmusik om sakernas tillstånd.

2: Ghost på Trädgårn (Konsert)
Ghost på Trädgårn i Göteborg är en av de bästa konserterna jag sett på senare år. Låtar som Ghuleh/Zombie Queen, Year Zero och avslutande Monstrance Clock var oerhört bra men bäst blev det när den instrumentala Genesis spelades. Genesis är en av Ghosts bästa låtar och live var den minst lika vacker som på skiva.

3: Basia Bulat – Tall Tall Shadow (Album)
Basia Bulat spelar på en charango som är en tiosträngad sydamerikansk ukulele samtidigt som hon sjunger på ett högst originellt sätt. Albumets mittparti med låtarna Wires, The city with no rivers och Someone är årets mest minnesvärda popmusik.

4: Teho Teardo and Blixa Bargeld – A Quiet Life (Låt)
Techo Teardo och Blixa Bargelds gemensamma album ”Still Smiling” är inte lika experimentell som Bargelds soloskiva ”Commissioned Music” men är ändå en angenäm skiva. Dessutom innehåller den en av årets bästa låtar, A Quiet Life, en låt som får all annan musik att kännas betydelselös.

5: Mavis Staples – One True Vine (Album)
Med hjälp av Jeff Tweedy från Wilco (som spelar alla instrument på skivan förutom trummor vilket Tweedys son gör) så skapas en enkel men tilltalande ljudbild som låter Mavis röst vara i centrum. Just kontrasten mellan de enkla arrangemangen och Mavis sånginsatser gör detta till en fantastisk skiva.

6: Haim - Don't Save Me (Låt)
Haims debutskiva "Days are gone" är fulländad pop som får mig att tänka på band som Saint Etienne och Fleetwood Mac. Haim är dock inga kopior, de gör någonting eget som gör att musiken känns tidsenlig och angelägen. Ett band som både tilltalar den stora allmänheten och även indiefolket måste ha ett recept för framgången och i Haims fall är det melodierna. Detta är tydligt i min favorit Don`t Save me.

7: Nick Cave and the Bad Seeds – Push The Sky Away (Album)
Nick Cave har insett att hans storhet idag handlar om ballader och att han inte behöver skrika som i Grinderman eller Birthday Party för att bli hörd. Albumet innehåller stråkar så vackra att Tindersticks skulle bli avundsjuka och ett sparsmakat pianospel som är grunden för att låta Nick Caves sång ta störst fokus högst upp i mixningen. De nio låtarna håller oerhört hög klass och kompletterar varandra vilket gör att de fungerar bäst att höras i albumformatet.

8: Asap Rocky – 1 Train (Låt)
Med ett hypnotiskt beat som påminner om Wu Tang Clans glansdagar har Asap Rocky gjort årets bästa hiphop-låt. En lång rad gäster gör imponerande insatser (som Danny Brown, Yelawolf och Kendrick Lamar) och hjälper till att göra detta till en av årets höjdpunkter.

9: Portishead på Hultsfredsfestivalen (Konsert)
Portishead på Hultsfredsfestivalen var en överväldigande spelning. Den psykedeliska videoinstallationen i bakgrunden var väldigt snygg och bandet spelade sina låtar perfekt. Att se Portishead var en fysisk upplevelse som fick min kropp att reagera, att höra Wandering Star avskalad utan trummor gav mig gåshud och Glory Box gjorde mig knäsvag.

10: Silverbullit med Fredde Wadling – Interstellar Dwelling (låt)
Att äntligen få höra ny musik från Silverbullit känns befriande. Jag hade länge gått med rädslan att de aldrig skulle spela in nytt material men när en vinylskiva släpptes i år med två nya låtar med Freddie Wadling på sång kändes det som Silverbullit aldrig riktigt hade försvunnit. Interstellar Dweller är en hård ballad som gav mig årets bästa mardrömmar.