Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

In Flames
Reroute To Remain, 2002
Skivbolag: Nuclear Blast
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2002-08-26
Hemsida: www.inflames.com

När jag tidigare recenserat Soilwork har jag skrivit om hur de tycks vara inspirerade av In Flames typiskt svenska dödsmetall. Nu är jag dock beredd att vända på hela det resonemanget. Plötsligt är det In Flames som låter ruskigt influerade av skåningarna i Soilwork. Anledningen är enkel, Göteborgsbandet har börjat inkludera element av ren sång i sina låtar. Inte bara i några få, utan i så gott som varje melodi på plattan.

Det tar onekligen ett tag att ta till sig, det är verkligen inte vad jag förväntade mig av de fem gossarna. Men faktum är att det faktiskt är riktigt bra. Anders Fridéns rena pipa är inte helt tokig, även om den enligt mitt tycke bitvis dränks i lite väl många effekter. Den typ av metal som bandet näst intill tagit patent på finns hela tiden i botten och även om nämnde vokalist inte growlar lika bra som på ”Clayman” är hans brutalare läten riktigt bra. In Flames har helt enkelt lyckats utvecklas utan att tappa det som i grund och botten är dom.

Bland guldkornen på den här inspelningen tål att nämna Free Fall, Trigger, Drifter och den överraskande popbiten Metaphor som golvar mig. Dels på grund av ren överraskning, men även för att det är det vackraste stycke bandet någonsin lyckats knåpa ihop. ”Reroute to remain” är långt ifrån en sådan milstolpe som bandets två senaste alster ”Clayman” och ”Colony”. Den kommer med all säkerhet inte vara i närheten av den livslängd som de två nämnda plattorna, men den funkar för stunden utmärkt som bra metalunderhållning. Fans kommer bli rasande över den nya stilen, men jag tänker inte falla in i deras skara. Om bandet fortsätter på den inslagna vägen i och med ett nytt skivsläpp är jag dock tveksam till om jag kommer uppskatta det.