Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Kristian Anttila
Hultsfredsfestivalen
2006-06-15
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2006-06-20
Hemsida: www.kristiananttila.com

Efter en snabbvisit till Teaterladan för att kika på ett par låtar med Sture Alléns Dansorkester styr jag så kosan mot Stora Dans och tror knappt mina ögon – en smärre pöbel har samlats utanför och väntar på att få komma in. En vänlig och högst kärleksfull pöbel skulle jag dock gissa på. Nog för att jag vet att Kristian Anttila har en hängiven skara fans men jag trodde faktiskt inte att precis alla de skulle hitta hit just idag. Spelningen verkar således lovande innan den ens har börjat.

Efter att ha armbågat mig in på respektabel plats till höger om scenen kan jag konstatera två saker: jag är lika kort som en umpa-lumpa och det kommer att bli svettigt värre, det finns inte en ledig lucka någonstans. En hyfsad kontrast mot då jag såg Anttila i Norrköping på klubb Mogwai i våras, då hade man nog kunnat höra den minsta musfjärt klart och tydligt.

Så snart mannen med lokförarhatten visar sig på scenen utbryter ett jättevrål och spelningen tar sin början i from av Hetsdöpt. Gammalt blandas genom spelningen med nytt, med givet fokus på nya plattan förstås. Succésingeln Paul Weller rivs av relativt tidigt i setet och det riktigt sprakar om bandet, symbiosen mellan artist och publik är total.

Det är egentligen bara att kapitulera, Anttila skulle kunna spela precis vad som helst, till och med ledmotivet till Skilda Världar, det skulle ändå bli succé. Inte ens då charmknutten från Göteborg glömmer bort en textrad i den gamla hiten Harhjärta, och uppgivet bankar sig själv i huvudet, tappar han taget om publiken. Spelningens bästa låt är precis som vanligt Självmordsblond från debutskivan ”Natta de Mina” men även Åtminstånde musik, Precis som dig och Bland bovar och banditer blir till riktiga fyrverkeripjäser . En bättre start på festivalen går knappast att få. Tack Kristian Anttila.