Joyzine

[stäng]

Recension - Demo

Klas Bohlin
S/t
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2009-03-17
Hemsida: www.klasbohlin.se

Borås största 60-talsnostalgiker har en egenskap som är nästintill oumbärlig när man sysslar med musik. Vilken genre han än tar sig an ligger det en enorm stämning i botten. Att han rullat ut sina känslor i etern med hjälp av gothrockande Beseech och retropoppande Depressive Art tidigare känns nästan tjatigt att skriva numera. Den här gången ger sig Klas Bohlin oerhört stämningsfullt i kast med lågmäld pop på svenska.

Jag lyfte fram honom och de här tre låtarna som ”Dagens Myspace” ifjol. När jag nu bekantat mig ännu närmare med de här spåren kan jag nästan tycka att jag tog i, i underkant i den texten. Det finns bara ett minus med den här inspelningen och det är att Klas hemfaller åt gamla synder och leker med för mycket upptempo i avslutningen av Som bara jag kan se. Annars är det melankolisk dysterkvistpop när den är som bäst i närmare 15 minuter.

Det är just spänningen och stämningen som gör detta så bra. Melodierna är subtila och snygga men driver aldrig låtarna på egen hand utan finns snarast som garnityr i bakgrunden. Istället är det rösten och känslan av att Klas Bohlin sitter ensam med gitarren i ett rum och sjunger från botten av hjärtat för att han inte vet något annat att ta sig till som är styrkan. Maktlöshetens tid är smått fantastisk och Kärleken som kom – där han får hjälp av Lotta Hoglin med sången – talar till hjärtat snarare än hjärnan.

Med det här soloförsöket bevisar Klas Bohlin att varken musikalisk inriktning eller val av språk kan sätta käppar i hjulet för honom. Han gör sig lika bra ensam, utlämnad och med sång på modersmålet som i de finaste bitarna med huvudorkestern Depressive Art.