Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Au Revoir Simone
Popadelica, Huskvarna
2009-05-02
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2009-05-03
Hemsida: aurevoirsimone.com

”Men schas med er era olycksfåglar” tänker jag om mina två arbetskollegor där de står vid sidan om mig och muttrar i mörkret ett par låtar in i setet med New Yorkska Au Revoir Simone. Helt uppenbart har de inget som helst sinne för riktigt bra och sensuell elektronika. Mycket riktigt lämnar de lokalen efter ytterligare ett par låtar – min vinst deras förlust. ”Ingen känsla och tråkigt” löd deras omdöme efteråt. Inget kunde vara mer fel. Den som söker han skall finna, om man vet vad man söker vill säga.

A Revoir Simone består av indie chic-coola Erika Foster, Annie Hart och Heather D’Angelo - alla En Vogue-smala, indieklädda med tillhörande blyga leenden och klippt lugg. Precis vad man kan förvänta sig av ett synthband från Williamsburgh, New York. Den lilla söta mellanstadiediscodansen de kör där de står inklämda bakom syntar och trummaskiner hör också den liksom till hela konceptet. Utan för att det egentligen för den sakens skull känns som att det är ett krystat koncept (till skillnad från skånska Babian som uppträdde senare under kvällen).

”Still Night, Still Light” är namnet på trions tredje fullängdare, en platta där så gott som varje låt skulle kunna vara med på soundtracket till vilken Michel Gondry-film som helst. Det är drömskt och det är subtilt, samtidigt som fröknarna Foster, Hart och D’Angelo visar att de visst kan piska upp en trobbande snudd på trancesliknande stämning om det skulle behövas (och det gör det ju självklart). När Annie Heart börjar headbanga och skicka iväg hästsparkar bakom ryggen samtidigt som hon besinningslöst hamrar på tangenterna som i trans – då skulle olycksfåglarna varit där. ”Ingen känsla”. ”Tråkigt”. Inget kunde vara mer fel.