Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Wolf
Peace & Love, Borlänge
2008-06-26
Av: Emilie Aune
Publicerad: 2008-07-02
Hemsida: www.wolf.nu

Det var efter några öl på en pub i Örebro i mitten av 90-talet som Niklas Stålvind och Mikael Goding bestämde sig för att bilda metalbandet Wolf. Sedan dess har de hunnit släppa fyra fullängdare och genomgått ett antal medlemsbyten. Idag består Wolf av Niklas ”Viper” Stålvind (sång och gitarr), Johannes ”Axeman” Losbäck (gitarr och bakgrundssång), Anders ”Tornado” Modd (bas) och det senaste tillskottet i Wolf-familjen Richard ”Raptor” Holmgren (trummor). På sin myspace-sida skriver Wolf att de ”lever och andas Heavy Metal på sina live-spelningar – energi, volym, Flying V-gitarrer och en ”aldrig stå still” princip som tillgodoser alla heavy metal-fans behov”.

Wolf-medlemmarna verkar hungriga och spelsugna då de äntrar Hurricane-scenen på Peace & Love och drar igång med Steel winged savage reaper från senaste plattan ”The Black Flame”. Det är den första Wolf-spelningen för min egen del och tyvärr visar det sig att mina förväntningar var högre än vad som faktiskt levererades. Om man inte är ett inbitet Wolf-fan som kan alla texter utantill är det svårt att höra vad sångaren Niklas Stålvind sjunger alla gånger. Allt för ofta mumlar han sig genom verserna, och det är först när han kommer upp i de högre tonerna i refrängen som det svänger till. Men inte heller då når han riktigt fram. För det mesta står han still framför mikrofonstativet och vågar inte riktigt ta i.

Den som lyfter upp Wolfs spelning är utan tvekan gitarristen Johannes Losbäck, som öser loss rejält på scenen i James Hetfield-liknande poser och ett ständigt headbangande. Johannes Losbäck visar sig även vara en duktig bakgrundssångare. I refrängerna tar han i av alla krafter och når dit fram Niklas Stålvind aldrig kommer. Richard Holmgren gör en stark insats bakom trumsetet på sin premiärspelning med bandet, och basisten Anders Modd kommer loss efter en stund och får med sig publiken på handklapp. Han ser oerhört glad, ja nästan för snäll ut för att spela metalmusik. Kanske skulle det inte skada honom att lägga till en lite tuffare attityd nästa gång.

Ett roligt inslag i konserten är när en snubbe utklädd till självaste liemannen kommer in på scenen och sjunger med i Children of the black flame.

Wolf har ett mycket starkt låtmaterial att bjuda på, och låtar som I will kill again och Evil star är klockrena metalhits. Därför är det synd att bandet inte riktigt lyckas att leverera låtarna live. Bara Johannes Losbäck får med sig de andra på samma energiska, hämningslösa ös som han själv är så bra på nästa gång så blir en spelning med Wolf säkert kanon.