Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Profusion
RewoTower, 2012
Skivbolag: ProgRock Records
Av: Sebastian Norling Rauhala
Publicerad: 2012-08-19
Hemsida: myspace.com/profusionrock

Italienska-georgiska (tungvrickning!) bandet Profusion har på andra skivan låtit pop-soulsångaren Luca Latini ta de två tidigare sångarnas plats. Dåligt val, då karln inte har kraft i pipan att göra de låtarna som inte låter helt fy skam rättvisa. Roligare blir det inte heller att höra mesproppen bräka den äckligt hurtiga frasen ”fifteen men on a dead man’s chest, yo-ho-ho and a bottle of rum” på fult tillgjord piratslang på Treasure Island (fan ta din usla prosa, Robert Louis Stevenson!).

Den till en början fina balladen So close but alone blir slaktad när bandet halvvägs byter till turistfälla-tango och Luca ”briljerar” med fruktansvärd scatsång. Emellanåt lyckas bandet med blandningen av hårt riffande, mjuka fusiontongångar och popkänslighet som i Chuta Chani och The Tower – Part 1/Part 2. Men för ofta slår det över åt det slätstrukna och inställsamma hållet som i Turned to gold. Mer mellanmjölk-fusion än progressive rock blev det denna gång av Profusion.

Kommentera

Joe, 2012-08-20 11:57:55 (109.55.219.241)

I listened to this album .... I noticed that there are errors in this review ... "Den en början fine till Balladen So close but alone blir slaktad nar bandet halvvägs byter till turistfälla-tango." turistfälla-tango? those are the Latin American rhythms .... "Luca och" briljerar "med fruktansvärd scatsång" I heard a female voice, I do not think Luca Latini .... Treasure Island has a simple text, but I noticed some interesting modulations for the fourth ascending on Lydian scale and Chromatic scale in addition to some interesting rhythmic patterns .... I think that has been given a superficial assessment .... indeed I think this review is superficial ....