Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

FeedForward
Barefoot & Naked, 2008
Skivbolag: Rusty Cage Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2008-05-24
Hemsida: www.feedforwardband.com

Nakenhet används ofta fel i musikaliska sammanhang. Det har en tendens att bli lite för utstuderat, på gränsen till pornografiskt. Speciellt i händerna på band med anknytning till metal. Det behöver inte vara så. Nakenhet kan lika gärna vara oerhört vackert, på gränsen till konstnärligt. Precis som på omslaget till FeedForwards ”Barefoot & Naked” som nu erbjuds en större publik av Rusty Cage Records. Bilden visar hur vacker en naken kvinnokropp kan vara utan att det på något sätt blir pornografiskt eller ens sexuellt. Utmärkt omslagskonst med andra ord.

Om ni tror att den här inledningen ska vara en passning till att FeedForwards musik är naken och avklädd tror ni helt fel. Fallet är det omvända. Holländarna sysslar med progressiv rock och krämar gärna i med en extra gitarr eller upplyft keyboard, utan att det för den delen blir svulstigt körtrams av det hela. Stora låtar som tillåts breda ut sig över lång tid och gärna avverkar otaliga partier innan tonerna klingar ut står på agendan.

FeedForward vill nog gärna vara The Gathering (även om dessa landsmän faktiskt var ruggigt överskattade, ärligt talat de släppte ju bara en riktigt bra platta). Inte bara för att de också har en kvinna i fronten, Biejanka sjunger fint, utan för att det tungrott progressiva går igen även på ”Barefoot & Naked”. Gruppen har goda förutsättningar och spelar utefter dem, men de får mig aldrig att känna något.

Det är ett stort dilemma. FeedForward jobbar hårt och har säkert filat på de här låtarna och partierna under lång tid. Men de framstår som väldigt anonyma. Hackande riff och rullande trumfill känns lite för konstruerade för att det ska vara riktigt bekvämt att lyssna och inget av de tio spåren står ut på ett eller annat sätt. ”Barefoot & Naked” är kompetent skval, men för att det ska vara riktigt intressant kräver jag mer än så. Det goda framförandet till trots.