Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Friska Viljor
Herrgårn, Linköping
2006-11-02
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2006-11-07
Hemsida: www.friskaviljor.net

Friska Viljor? Är inte det ett fotbollslag norrut någonstans? Eller är det inte så fyllegubbarna som sitter på parkbänkarna runt om i stan brukar kalla sig? Nej, det är nog snarare överförfriskade viljor när jag tänker efter lite grand… Poängen är i alla fall att det som bandnamn bara låter larvigt. Som höjden av fantasilöshet. Tur för alla i lokalen att popbandet Friska Viljor levererar en spelning som är utan dess like, här har vi en av årets absolut bästa spelningar.

Med en hängsle – och hattförsedd, mandolinspelande, Nicke Andersson i The Hellacopters-lookalike till sångare, som dessutom begåvas med en vackert len whiskeyröst, har Friska Viljor kommit en bra bit på vägen. Att de sedan råkar ha snuskigt medryckande och dansanta låtar gör inte saken värre. Efter varje låtval står jag bara och skakar förundrat på huvudet, är det någon annan än jag i lokalen som uppfattar samma sak som jag?

Hur ska jag beskriva musiken då? Tja, ta en nypa Billie The Vision and the Dancers men lägg till mer intensitet och mer träffsäkra refränger. Förstå tjusningen! Här kommer ett band som jag aldrig hört talas om, med världens sämsta bandnamn, som jag aldrig skulle gå och se om det inte vore, för som ikväll, att de agerar förband till någon mer etablerad akt, och så är de så fantastiskt överraskande bra! Friska Viljor karvar ut mitt hjärta till allmän beskådan, om och om igen.

Det finns ytterligare en faktor som höjer kvalitén avsevärt ikväll. Grabbarna, och damen, i bandet har förstått den hemliga mekaniken bakom bra livespelning: disposition. Spelningens första låt, Shoutgun Sister, är en ytterst enkel och subtil komposition som mer än väl fungerar som en introduktion till bandet och musiken. Därefter bjuds publiken på en glädjerusig berg-och-dalbana där det skiftas både tempo och angreppssätt. Avslutningen, en låt som till en början verkar vara en snabbare version av inledande Shoutgun Sister, den innehåller till och med samma refräng, är även den genial. Igenkänningsfaktor hos ett band jag aldrig hört talas om… Det är guld. Så gör mig nu en tjänst alla, kolla upp Friska Viljor.