Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Alkaline Trio
Agony & Irony, 2008
Skivbolag: V2/Cooperative
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2008-07-27
Hemsida: alkalinetrio.com

Hur många recensioner har ni läst som avslutas med ord i stil med: jag kan tänka mig att det här slår stenhårt live? Det är ganska många, inte sant? Här kommer då en motsatt variant av denna klyscha. Jag är alldeles övertygad om att materialet på ”Agony & Irony” kommer som allra bäst till sin rätt i inspelat format.

Visst är punk en särdeles liveorienterad genre och Alkaline Trios popiga variant med starka refränger kan säkert få folkhav att studsa på svettiga sommarfestivaler, men man ska inte underskatta en produktion. Och här har Josh Abraham (Filter, Slayer) gjort ett hästjobb. Skräniga livegitarrer och halvsur storscenssång i all ära, men ”Agony & Irony” är delikat polerad.

Alkaline Trio har nämligen skrivit ett gäng lättrallade låtar som kräver en solid grund och ett direkt tilltal för att funka. Abraham har hjälpt dem att träffa bullseye. Den här plattan simmar någonstans mittemellan hur det nya mogna Millencolin låter på ”Machine 15” och det som ljuder på Bombshell Rocks underskattade ”From here and on”. Refrängorienterad mjukpunk blir knappast bättre.

Hitkandidaterna är många när gruppen tar ifrån knäna i sitt polerade format. Calling all skeletons, Live young, die fast och Love, love, kiss, kiss är alla fantastiska låtar och ett bevis på lyckat samarbete mellan artist och producent. Alkaline Trio må vara lättillgängliga, men de är det på ett synnerligen snyggt sätt. Låtarna går raka vägen in i hjärnan där de sedan snurrar varv på varv på varv.

Gruppen kommer få ruggigt svårt att toppa detta när de ger sig ut för att turnera på plattan.