Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Fallbrawl
Pure Mayhem, 2012
Skivbolag: Beatdown Hardware
Av: Peter Augustinsson
Publicerad: 2012-12-10
Hemsida: facebook.com/fallbrawl376

Jag har alltid tyckt att beatdown är hardcorescenens svar på dansbandsmusik. Det är musik skriven i huvudsak för att dansa till, även om det i detta fall betyder att mosha och skuggboxas och den skall upplevas live i vänners sällskap på ett dansgolv. Musiken har oskrivna regler som att varje låt har ett snabbt parti som leder in ett långsamt dansant breakdown-parti för att sen växla fram och tillbaka mellan dessa och för att tillslut ha ett längre breakdown-parti i slutet av låten, gärna signalerat av ett ensamt gitarriff eller en cymbal.

Texterna skall vara hårda och om att vara hård och använda hårda ord och bokstavligen utmana sin motståndare till fight. Fallbrawl följer i stort sett alla oskrivna regler på ”Pure Mayhem” och släpper en skiva som saknar originalitet även om det finns några ljusa punkter. Dessa tyskar är extremt duktiga musiker och kan sin musik väl. I detta fall lite för väl, det känns ofta som om man hört låtarna många gånger förut då det verkligen saknas något som sticker ut. Jag har svårt att skilja låtarna från varandra.

”Pure Mayhem” har som sagt ett par höjdpunkter och de kommer mot slutet av skivan med låtarna Hard to Forget och Restless (där även Matthi från belgiska Nasty och Marcel från tyska The Platoon gästar) där de blandar in lite mer metal i mixen och får helt plötsligt ett mycket mer intressant sound där de hintar med melodi men för att sedan bryta ner det i ytterligare ett breakdown. Just i låten Hard to Forget får jag vibbar av det typiska Göteborgs metalsoundet och det känns väldigt uppfriskande i detta sammanhang, detta hade de kunnat få utveckla mer. Jag ställer mig dock frågande till de två usla lugna instrumentala styckena, Interlude och The End som känns helt malplacerade, utan funktion och bara agerar som ren utfyllnad.

Bandet skulle ha spelat i Stockholm i våras men blev avbokade från festivalen då de strax innan släppte en video till låten Can You Dig It från ”Pure Mayhem”. Videon utspelar sig på en strippklubb där bandet spelar. De agerar även som gäster och med flertalet tillhörande lättklädda tjejer som dansar vid strippstången med närbilder på både bara bröst och rumpa. Detta var något som arrangörsgruppen i Stockholm kände stred mot deras kvinnosyn och ideologi. Efter de avbokats bröt en större diskussion ut mellan parterna på internet. Nyheten nådde hela vägen över Atlanten då beatdown-legenderna Shattered Realm valde att ta Fallbrawls sida och vid tidpunkten avsäga sig framtida Sverigespelningar. Det finns en tydlig machokultur inom beatdown-scenen och även den anammar Fallbrawl helhjärtat i både texter och utseende och det bidrar till ännu en spik i kistan.

Can You Dig It är ett praktexempel på hur bandet låter och den har en enkel närmast pubertal refräng i en annars tung och välskriven låt instrumentalt. Låten är effektiv och fyller sitt syfte men är det absolut inget unikt med den och det är detta som genomsyrar hela skivan. Jag hade önskat att Fallbrawl hade utvecklat den melodiska sidan mer och inte bara kört på tyngd och trötta stereotyper.