Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Patrick Wolf
Peace & Love, Borlänge
2011-06-30
Av: Alexander Hellgren
Publicerad: 2011-07-02
Hemsida: www.patrickwolf.com

Äntligen! En person som såg honom för blott två år sedan kanske inte kan uttrycka sig så, men jag har sett fram emot den fruktansvärt begåvade vargpojken väldigt mycket. Liksom på Way Out West för två år sedan har han belönats med en synnerligen tråkig speltid en torsdagseftermiddag halv fyra. Men det är som det är och födelsedagsbarnet själv (Patrick blir 28 samma dag som han går på scen i Borlänge - ångesten i det när man själv är 25 och inte lyckats med hälften av vad han gjort) verkar inte misströsta.

Det är rätt lite folk på plats vilket delvis kan beskyllas den tidiga timman men även det faktum att Patrick Wolf inte riktigt har slagit stort i Sverige, vad jag hört och tror åtminstone. Ytterligare en anledning till att en fantastisk låt som House inte får bättre respons är att gullungen Veronica Maggio smidigt nog spelar samtidigt. Nog med dravel (Men jag gör det ju så bra! Nej, håll käften!).

Jag kan inte nog förklara min kärlek för den här överbegåvade artisten och ord känns mest tafatta. Patrick Wolf är en fullfjädrad underhållare, begåvad till tusen och på lika många instrument, samt är tillräckligt proffsig för att ignorera att publiken inte är så stor som den borde vara. Efter en halv låt är jag gråtfärdig. En balkansession har jag förmodligen aldrig uppskattat så här mycket. Patrick Wolf överraskar trots att låtarna redan på förhand är fyllda av just överraskningar.

Sedan stegras det och en låt som The city har aldrig varit så fantastisk. Objektiviteten är som ni märker död för länge sedan, men om jag ska rikta negativ kritik mot spelningen (och det ska jag) så är själva setlisten fel för mig personligen. Jag hade velat ha fler låtar från första och andra skivan än vad jag får och det drar faktiskt ner helhetsintrycket. Må vara att Patrick Wolf är Jesus för mig.