Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Efterklang
Herrgårn, Linköping
2005-12-01
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2005-12-13
Hemsida: www.efterklang.net

Ett stort gigantiskt lakanslikt skynke täcker hela bakre scenväggen för att även sträcka sig upp över den framskjutande överdelen, upp mot taket. Det är långt upp till taket. Det är mycket tyg. Klart man blir intresserad och undrar lite småpirrigt vad det kan vara frågan om? Jag verkar inte heller vara ensam om den undran, Herrgårn är lika fullproppad av folk som brukligt den senaste tiden. Ändå är jag inte på något sätt förberedd på vad som komma skall.

Skynket är en jättelik projektionsyta. Där projiceras mängder av bilder, allt i en aldrig sinande kollageliknande ström av surrealism. I sanning en bildlig beskrivning av musiken som jag nu ska försöka beskriva i ord. För det är svårt. Skulle nog påstå att det är Efterklang som är soundtracket till våra liv.

Musiken påminner om allt ljud och all musik som finns i gamla svartvita, ljudlösa stumfilmer. Eller som borde funnits där. Det är som om man gått tillbaka och helt enkelt lyft ut och gett liv till allt det där tysta. Till en början handlar det om en puls. Sedan nyanser. Och knaster. Vinylknaster kanske. Hela tiden byggs det på med nya ljud för att sedan explosivt skalas av igen. Då gör stråkarna sitt subtila intrång. Tillsammans med piano och änglakörer drar de iväg i en ny riktning men fortfarande inom samma fåra. Ständigt kompletterandes av bildspelet uppe i taket.

Jag vet inte hur länge första låten varar. Men det är säkert länge. Det känns som en hel tidsrymd. I princip skulle hela spelningen kunna vara en enda låt. Det skulle vara ganska häftigt faktiskt. Nu tror jag dock inte att det är så. Stämningen ändras plötsligt, nu drar man iväg åt ett helt annat håll. Elektroniskt klockspel och trombon dyker upp, sång tillkommer. Återigen förlorar jag min blick upp i taket, återigen förlorar jag min tidsuppfattning.

Om man ska se till det här med musikaliska referenser skulle jag ändå klassa det här som någon form av elektronikapop med betoning på de levande momenten såsom stråkar och trombon. Khonnor kanske säger någon något. Lika så har folk dragit paralleller till Sigur Rós. För mig blir det hela till slut ändå något obeskrivbart. Endast upplevbart.