Joyzine

[stäng]

Krönika

Adjö Bibel!

Sedan den dag jag nåddes av beskedet att modetidningen Bibel skulle läggas ner har jag sakta men säkert lyckats inbilla mig själv att jag säkert inte skulle sakna den så där otroligt mycket. "Allt i den är ju verkligen inte kanon bra" och "Det finns många andra tidningar som är bättre" har varit några av de klena argument jag försökt övertyga mig själv med. Jag var på håret att lyckas...

...men så kom avskedsnumret av Bibel och ännu en gång (precis som när jag läste mina första nummer av tidningen) överväldigades jag av hur proffsigt och perfekt allt var. Artiklarna tog upp intressanta ämnen och jag kunde inte hitta något ovidkommande eller uttråkande i hela tidningen. När jag satt där med det absolut sista numret av den kortlivade tidningen i min hand förstod jag hur mycket jag faktiskt kommer att sakna den. De träffsäkra reportagen och den hjärtliga humorn har ingen motsvarighet i dagens Sverige och det blir sannerligen en stor lucka i de svenska kioskernas tidningshyllor.

Det finns några få bra tidskrifter i Sverige, varav Bibel var en av de allra främsta. Nu får jag vända mig mot Close-Up Magazine (som inte alls behandlar samma ämnen som Bibel) som är den bästa av de som finns kvar. Jag grät inga tårar när tidningen Pop lade ner för inte särskilt länge sedan. Jag kunde aldrig riktigt identifiera mig med de artister och musikstilar tidningen valde att skriva om men nu förstår jag verkligen att det blivit ett stort hål även efter Pop. När den enda musiktidning av värde i Sverige är Close-Up Magazine som siktar in sig på akter i den hårdare skolan är det skandal. Inte ens Sound Affects finns ju längre. Det är sorgligt att tidningar som inte vill hålla sig mitt i mainstreamfåran inte klarar av att överleva.

Det verkar helt enkelt vara så att det enda som leder till framgång i de rådande tiderna är att skriva om hur Backstreet Boys försökte begå gruppvåldtäkt på Britney Spears och om hur Will Smith förför vackra damer på Haiti för att sedan hamna i säng med bröderna Hanson. Som ni förstår överdriver jag å det grövsta (och omognaste) men det jag vill komma fram till är att megakändisarnas privatliv är det folk vill läsa om. Det funkar inte att göra seriösa reportage om lite udda grupper och musikstilar längre. Det enda som gör att Close-Up Magazine håller sig flytande är att den är så specialiserad på hård musik, att den skaffat sig en kundkrets som ger blanka fan i vem Jessica Simpson släpar hem efter att ha varit på baren.

Det är inte tillräckligt många som tycker om att läsa om lite suspekta kläder från olika håll av världen. Ska det läsas om kläder ska det vara inriktat på de riktigt vanliga märkena som märkesbögarna går omkring med på skolorna och tror att de är fränast på planeten. Jag skulle tro att det är det som får Bibel att gå i graven.

Tillslut skulle jag vilja ta tillfället i akt att tacka Anna Hellsten, Andres Lokko, Fredrik Strage och alla de andra på Bibelredaktionen. Allt ni skrivit, från mode via böcker och filmer till musik har varit spännande att läsa och kryddat vardagen med något extra. Jag kommer att sakna er tidning och vädjar till hela Sverige att tänka om. Det är inte bara huvudfåran som räknas!