Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Ajattara
Äpäre, 2006
Skivbolag: Spikefarm Records
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2006-05-02
Hemsida: www.ajattara.fi

Tung rock med drag av infernaliskt mörker och ständigt närvarande domedag. Finska Ajattara är allt annat än ett gäng gulliga mumintroll med bas i Mumindalen. Snarare skulle jag tro att de huserar någonstans långt nere på en av alla de avsatser som Dante besökte under sin färd ner i helvetet. Någonstans mellan bedragarna och självmördarna kanske.

Vanligtvis brukar jag ha svårt att ta till mig texter, de ligger oftast så sekundärt i förhållande till musiken. Men en bra text kan ändå lyfta en redan bra låt. I fallet Ajattara behöver jag inte bekymra mig, för precis som titeln avslöjar går hela projektet under finskt tal. Jag förstår alltså inte ett dyft. Detta gör i och för sig ingenting, allt fokus hamnar nu på musiken istället.

Skräckrock är ett ord som ploppar upp. Blytung skräckrock. Det handlar om mastiga synthpålägg och långsamma, krossande, gitarrer som genomborras av mörka isande avgrundsvrål till sång. Ändå finns det en kärnfull dynamik och variation, dels inom varje låt och dels mellan låtarna själva. Varje låt har något särskiljande element, det handlar inte enbart om köttigt harvande.

Desto längre ner jag kommer i avgrunden, desto mer blir det tydligt att det finns lite mer att önska av sånginsatsen. Till en början är det ganska fräckt med väsande monsterfinska, framförallt när det då och då faktiskt dyker upp enstaka ord som jag rent av förstår, barnförbjudna ord, men i längden känns det hela ganska tunt. Vilket är väldigt synd eftersom ”Äpäre” (som betyder något i stil med engelskans ”Bastard”) i sig förefaller i det närmaste fläckfri. Lite mer bett i sången och det hela hade kunnat bli hur bra som helst. Ja, och den avslutande samplade bilkraschen hade de gott kunnat klara sig utan.