Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Babian
Siestafestivalen, Hässleholm
2010-05-28
Av: Alexander Hellgren
Publicerad: 2010-05-30
Hemsida: myspace.com/babiansweden

Det är mycket skånska band på årets Siesta. Allt skorrande på scenerna innan och under spelningarna indikerar det. Konstigt vore kanske annat på en festival placerad i just Skåne, men jag minns inte att det var så här pass utbrett förra året. Det är ingen stor publik som orkat ta sig till Chiliscenen klockan tre, men Babian går ut hårt för att vi som står här ska få största möjliga underhållning. Bandet verkar inte trött alls utan drar på med ös och ännu mer skorrande ljud. Sångaren Tobias Allvin ser på håll ut som Salem al Fakirs okände bror, men dialekten avslöjar honom. Melodifestivalkillen skulle väl dessutom aldrig använda megafon under en spelning?

Musiken hamnar någonstans i en korsning av garagerock från 60-talet och Bob Hund. Publiken, som försiktigt fylls på efter hand, är med på noterna. Nervigt och hela tiden angeläget, samt med fyra bandmedlemmar som personifierar ordet spelglädje, men jag saknar det där sista snäppet för att riktigt ta Babian på allvar. Konfettiraketer till trots. Ett publikfriande mellansnack följs upp av en stompig Öppna ögonen och där och då är spelningen klockren. Hur mycket de andra än studsar och flyger runt på scen, imponeras jag ändå mest av basisten, som smackar och plockar på sitt instrument på bästa reggeavis. Han är den ende som är tyst och "bara" gör sin grej, medan de andra är väldigt utåt och ständigt på tårna.

Det komiska i att sångaren inte lyckas smälla sin konfettiraket förbyts snabbt i ett hejvilt dumdansinferno när han lyckas. Till det en lika dum, eller väldigt smart, text (teorierna går isär om det är smart musik som låter dum eller tvärtom). Minns i skrivande stund inte vilken av låtarna det var, men gissningsvis hade den en fyndig titel och rapp text, typ Skaka röv. Bob Hund korsad med spattiga CDOASS och en flock med duracellkaniner eller galna apor får sammanfatta Babian, som verkligen ger av sig själva till publiken. Precis vad alla trötta besökare behöver, men mig får de ändå inte på fall idag. Det kan ha att göra med att de uppenbara parallellerna till Bob Hund för mig sänker bandet något.