Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Mêlée
Devils & Angels, 2007
Skivbolag: Warner Bros
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2008-02-25
Hemsida: meleerocks.com

Ta det mest dramatiska från musikalscenen och slå ihop det med allt det inställsamma som hör storslaget producerad radiopop till och det låter på papperet rent outhärdligt…men är i realiteten utmärkt. Att Mêlée ser ut som de tvålfagra uppföljarna till Backstreet Boys kan lätt locka till förutfattade meningar om fegt radioanpassad slentrianpop, men ”Devils & Angels” är verkligen urstark.

Killarna har tagit det uppblåsta uttrycket från musikalens värld (utan att det per definition låter överspelad Jöback-teater) och lagt det som grund till sin refrängorienterade popmusik. Det gör susen. Där så många andra bara är platta, trista och massproducerade radioplågor står Mêlée för något som verkligen lever. I sina mest bombastiska stunder är herrarna rent av uppe och snuddar vid Queen (lyssna på fantastiska Can’t hold on där gruppen gjort modern radiopop av det något mer politiskt korrekta arvet).

Men styrkan här är givetvis låtarna. Rakt igenom består ”Devils & Angels” av oerhört starkt material. Det är sockersött och sprängkraftigt på samma gång i en blandning som borde kunna tilltala både den mest okunnige Rix FM-lyssnaren och puritaner som svurit att aldrig gå nära en mainstreamscen. Visst är Mêlée så mycket mainstream det går att vara, men de är det på ett utmärkt sätt. Och sånginsatserna är övertygande rakt igenom.