Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Meleeh
To live and die alone, 2010
Skivbolag: Black Star Foundation
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2010-02-25
Hemsida: www.meleeh.com

Sist Meleeh var uppe för granskning hette plattan ”Heartland” och jag konstaterade att det fanns en viss dynamik i hardcoremanglet, men att sångaren Thomas Florén var en riktigt svag länk. Gävle-plutonen lät sig emellertid inte nedslås utan turnerade runt världen och förfinade sitt sound istället.

Florén är fortfarande inte den sångare jag skulle välja först i klassen, men på ”To live and die alone” gör han ett betydligt styvare jobb än senast. Mindre hund och mer känsla om ni så vill. Det går hand och hand med att Meleeh mitt i all sin ilska hittat fram till ett sound som är lite varmare.

”To live and die alone” handlar förstås om hardcore. Brölande, samhällskritisk och brunstig hardcore så som ni känner den. Men Meleeh är inga fartfantomer och rör sig i ett experimentellt landskap där slingor och monotont stränggnidande a la postrock tillåts ta ett stort utrymme i anspråk. Det blir dynamiskt och spännande att lyssna. Som om Meleeh slutligen nåt dit de siktade med ”Heartland”.

Sen vill jag naturligtvis inte påstå att ”To live and die alone” är något häpnadsväckande. Meleeh har precis som hela genren de verkar inom sina begränsningar och blir aldrig mer än lite småkul. Utveckling uppskattas dock och vågar Gävleborna ta fler, mer vågade, steg vet man aldrig vart det kan ta vägen i framtiden.