Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

The Plastic Pals
The band that's fun to be with (ep), 2006
Skivbolag: Polythene Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2006-07-04
Hemsida: www.theplasticpals.se

Jag associerar från början The Plastic Pals musik till en välsmord korsning mellan Speed Of Sound Enterprise och The Lonely Boys. Något som självklart har substans, men som ändå inte är helt korrekt. Man måste självfallet gå längre tillbaka i musikhistorien och titta på de två gängens förebilder för att hitta kärnan hos The Plastic Pals. Och gräver man djupare är det Rolling Stones och Creedence Clearwater Revival som står på menyn.

Ni förstår. Stockholmsbandet bjuder på lättlyssnad rock som gravt influerats av svunna decennier. Retroförsök brukar ofta sluta illa. Det brukar kännas krystat och aldrig riktigt komma nära den där riktiga nerven. Men The Plastic Pals lyckas. Utan att bli ett sömnigt plagiat lyckas de fånga den gamla känslan i sin musik.

Det är rock med inslag av både blues och boogie, toppat med en riktigt bra sånginsats. Det är möjligt att ep-formatet är perfekt för den här typen av musik, fyra spår känns precis lagom. Jag hinner aldrig tröttna och musikstilen hinner aldrig bli stereotyp. Framtiden får utvisa om The Plastic Pals håller även i fullängdsformat.

Av fyra bitar är inledande Hangin’ in the Louvre vassast. Men även övriga bitar lovar gott. Stockholmarna är en trevlig överraskning inom en annars ganska klichéartad genre.